Kära kulturvänster!

Jag skriver till er från ett annat land, som dock är samma. 

Jag är en av er, jag är stöpt i era led. Där lärde jag mig grundläggande värderingar som ni nu väljer att göra er av med. Jag är egentligen trogen läran. Det är ni som svikit. Det är ni som irrat er så långt in i fördömelsen att ni blivit blinda av makten. Ni är så ovana vid att det som faller från himlen och ner i era händer är sådant ni kan styra världen med. 

Ni står helt handfallna. Ni är inga rebeller längre, inga förkämpar för någonting, inga lärjungar till en varm, inkluderande solidaritet. Ni är soldater i uniform. Ingen kan slå så skoningslöst åt alla håll, utan anständighet som ni. Era frontsoldater älskar att rycka ut. De står ungefär där jag stod för tio år sedan. De larmar och gör sig till. De älskar själva uttryckningen men de ser ingen eld någonstans. Ingen har klättrat upp i något träd. De bara kör runt med blåljus medan folket, dem ni säger er företräda, tittar upp på er med bekymrade miner. Just det, vänner. Ser ni inte att folket ser på er nerifrån? Hur handskas ni med det? 

Hela världen har förändrats och ni har inte hängt med.

Ni har lärt er att kartan kommer före världen, att det är kartan som har rätt. Men kartan är tusen år gammal. Den äger ingen relevans längre. Ni drar upp riktlinjer för ett krig som redan frusit fast och som aldrig kom.

Era tasksparkar och överdrifter är häpnadsväckande. För tio år sedan var det Fittstim och mediabrudar som plockade heder och ära av Ulf Lundell och andra. 

Det hemska med Svelands fruktansvärda anklagelser är inte att det är DN som trycker dem. 

Det värsta är att hon applåderas. Enligt egen utsago har hon fått ta emot massor av hyllningar. 

Inte en enda av hennes allierade som rycker ut och tar avstånd. Ingen av alla annars så fördomsfria, och rättänkande idealister som anser att tonläget för allas skull möjligen bör vridas ner något och att ingen människa, inte ens någon som jobbar på Axess-tv, ska behöva bli jämförd med Anders Breivik. 

För att vara så fördomsfri är kulturvänstern extremt fördomsfull.

Så här är vi nu då. På var sin sida av ett land som kräver all vår uppmärksamhet och all vår innerlighet. Ni har inte bara gripit makten under de här åren. Ni har också tappat alla former av praktisk solidaritet. Det är församlingarna, kyrkan och Frälsningsarme´n som ensamma står pall mot girigheten i det här landet 2012. Ni är en del av girigheten. 

Ni har tagit så många meningslösa strider.

Givetvis dök även jag upp som representant för den riktigt, onda anti-feminitiska terrorklanen i det här landet. Mitt brott? En text om Gud i den kristna tidningen Dagen. Att jag dagligen och under flera år istället för att, som kulturvänstern, brinna för att babbla om, feminism, levt det feministiska livet i praktiken, betyder ingenting. Sveland brinner för sina fiender. Hon behöver dem. Hon skapar fiender där inga finns. Jag minns istället en värdigt och bra möte hemma oss när vi bodde i Norrköping, dit Sveland kom och bjöd på en diskussion och ett samtal. När vi bjudit in henne till Birros Bord på Expressen har hon totalvägrat. Hon vill inte ha en sansad debatt, det är inte vilja till samförstånd hon söker.

Nej, kära vänner, det är ni som hatar. Er landsflykt från allt det som en gång satte ut er på rätt kurs, gör er askgrå, elaka och småsinta. 

Happy, happy?’

Fan trot.

Hur som helst hoppas jag ni vågar bli så solidariska som ni var en gång. 

Vi ses.

Kram,

Marcus Birro.