I mitten av 00-talet uppmärksammades att ett stort antal barn insjuknade. De slöt sig från omgivningen, slutade äta och dricka, de blev okontaktbara. Gemensamt för barnen var att deras föräldrar var flyktingar som väntade på, eller hade fått avslag på, sina ansökningar om uppehållstillstånd.

Ganska snart började det gå rykten om att flyktingföräldrar tvingade sina barn att simulera apatiska, eller att de förgiftade dem för att de skulle bli apatiska. Journalisten Gellert Tamas pekade i sin bok De apatiska från 2009 ut regeringens samordnare som den som stod bakom manipulationen.

Handledarens slutsats var att om man gav de påstått sjuka fristad skulle landet invaderas av falska flyktingar.

Dramatikern och författaren Jonas Hassen Khemiri har Tamas bok som utgångspunkt i sin pjäs Apatiska för nybörjare. Resultatet är en svart komedi med högt tempo där de sex skådespelarna kastar sig mellan 34 olika roller.

– Det är en komedi på speed. Folk skattar när de ser den fast det är ett allvarligt ämne, säger Kalle Westerdahl som gör rollen som utredaren.

– Han är så himla lat, han orkar egentligen inte sammanställa den är rapporten, det är ett för stort ämne. Rapporten spelas upp medan han skriver den.

I pjäsen ställs frågor om vem som har makten över vårt gemensamma minne? Hur kan man veta vem som står bakom ett budskap? Vad säger ryktesspridning om våra innersta, mest förbjudna åsikter?

Betraktarna får följa Utredarens jakt på vad som hände med de apatiska flyktingbarnen i mitten av 00-talet. Skulden bollas fram och tillbaka mellan en familj, en tjänsteman och en politiker, allt medan verkligheten bit för bit spricker och förvrids till något oidentifierbart.

– Sammantaget handlar det om manipulation, att om man säger en sak tillräckligt många gånger blir det en sanning, säger Westerdahl.

Efter föreställningen bjuds publiken in till eftersamtal med dramapedagog Hanna Bark som samtalsledare.