Det är högsommar och prinsessan Lillifee och hennes gäng njuter i sitt glittriga rosa slott, mellan skära väggar, i rosa sängar, ja hela tillvaron är som en enda mjuk fluffig My little ponny-värld. En skimrande natt drömmer Lillifee att enhörningen Rosalie ber henne ta hand om hennes dotter Lisa och när Lillifee väl vaknar är Lisa hos henne, medan Rosalie är spårlöst försvunnen.

De beger sig därför till grannlandet för att leta reda på henne, men där har Prins vinter fryst ner Prins sol och ersatt den härliga sommaren med evig vinter.

Lillifee är inte sen att upptäcka att denne Prins snö (Danny Saucedos röst) ligger bakom kidnappningen av Rosalie och nu är det bara den lilla enhörningens magiska kraft som kan rädda situationen.

Prinsessan Lillifee 2: Den lilla enhörningen känns som ett riktigt hopkok av Narnia och som redan nämnt My Little ponny.

Och om det nu var filmteamets ambition att försöka härma Narnia-filmernas estetik så bra som möjligt, så gick det rätt uselt. 

Nej, detta animerade sagoäventyr resulterar tyvärr i en otroligt rosa, men kackig hantverkshistoria.

Störst behållning verkar salongens juniorrecensenter ha av den tokroliga lille kakälskande grisen Plutten som Nassim Al Fakir lånat sin röst till.