Hur förnyar man ett klassiskt – och på ett plan helt omodernt – format som revyn? Ett svar kan vara att det gör man inte. Grycksborevyn är en traditionell lokalrevy och ingredienserna är välbeprövade. Lite lagom ekivoka skämt, tokroliga kläder, rejält med dialekt (för en utomstående stundtals svårbegriplig) och kommentarer om fenomen i bygden är fundamentet som bygger en revy. Den som följt just den här revyn genom åren känner också igen vissa återkommande karaktärer, som Bjursingen med sin monolog. Ett sammanhållande tema, enligt programbladet, är det småskaliga livet och gemenskapen på landet. En vante spelar en inte helt glasklar symbolisk roll.

Grycksborevyn består av ett erfaret gäng och det märks på flera plan. Manus är många gånger riktigt välskrivet och både skådespeleri och sångnummer håller en bra nivå. Att de håller sig med ett liveband och inte förinspelad musik är ett plus i kanten.

Den senaste tidens kommunala skandaler har inte gått Grycksborevyn förbi. Att inte skämta om Peab-affären eller skid-vm vore naturligtvis tjänstefel av en lokal revy. Hoppbackarna avhandlas i ett nummer på det klassiska temat "det bidde en tumme" och en inblick i ett upphandlingsmöte får representera den kommunala mutkulturen. Satiren vill inte fästa riktigt.

Att sätta punkt kan också vara svårt och exempelvis det röriga numret med gamlingarna på ålderdomshemmet dras ut till dess att poängen slarvas bort helt. Det återkommande hänget runt korvkiosken bjuder däremot på många fniss och skådespelarna fyller sina karaktärer med rejäla doser charm och spelglädje. Det räcker långt.

Som helhet är Grycksborevyn 2012 lyckad och småmysigt trevlig, med en humor som knappast influerats av ironiska Killinggäng eller ens Monty Python. Otidsenligt eller tidlöst? Det beror på perspektivet.