Året är 1976 och nittonårige Hasse Carlsson svettas i sommarvärmen när han står högvakt vid Stockholms slott. Han gör sin militärtjänst på traditionsbundna regementet K1, dit han till sin egen stora förvåning och besvikelse blivit uttagen till militärpolis och att ingå i högvakten. Men om nio dagar kan han byta uniformen mot något svalare, för då är det muck.

Carlsson är huvudperson i Olle Johanssons roman Ge mig ett M och när vi första möter honom har han för länge sedan lärt sig spelreglerna, både de militära och de som styr samvaron med de så kallade lumparkompisarna. Men det tog lång tid att vänja sig vid impulsiva skrikande befäl och att hantera stridisarnas jargong och de vanemässiga psykningarna. Att det skulle bli svårt att rida i högvakten var Carlsson beredd på, eftersom han var livrädd för hästar.

Johansson kommer precis som Carlsson från Hedemora och gjorde sin militärtjänstgöring på K1, men Ge mig ett M är inte självbiografisk. I en intervju har Johansson däremot sagt att han inte skulle ha kunnat skriva boken utan egna erfarenheter från K1 och allt tyder på att det är sant. Romanen är en riktigt trovärdig skildring av vardagen på regementet, av allt från miljöer och mentalitet till ridskolan och högvaktens omständliga riter.

Det finns potentiella problem med boken. Risken finns att ungefär halva befolkningen, den kvinnliga delen, skulle tycka att den är obegriplig. För de flesta kvinnor väcker exempelvis inte begrepp som grötrock och vapenvård några omedelbara eller särskilt sinnliga associationer. Risken finns dessutom att många i en yngre generation, varav inte så få kan tänka sig att frivilligt gå i krig, helt enkelt inte skulle förstå varför ett år på K1 skulle vara så ångestladdat.

Men de potentiella problemen kan också beskrivas som romanens stora styrka. Enligt förlaget finns det bara en lumpenroman som utspelar sig på 70-talet. Det kanske inte låter så imponerande, men oändliga rader av unga män tröskades, mer eller mindre frivilligt, igenom det gamla värnpliktssystemet. Det var kolossalt och Sverige var ett av världens mest militariserade länder.

Johansson skriver bara indirekt om systemet, men desto mer om att vara en liten kugge i det. I romanen fångar Johansson med fingertoppskänsla den kultur som en stor del av de värnpliktiga avskydde så passionerat. Till kulturen kan man lägga den mytologi som omgav värnplikten, inte minst de så kallade lumparhistorierna. För många mytomaner var lumpen en välsignelse. Ge mig ett M är en bra samhälls- och tidsskildring.

Förlaget lanserar boken lite som en skildring av en ung man som bryts ned av systemet, men det är snarare trovärdigheten och den drastiska humorn som tillsammans utgör motorn i berättelsen. Visst slits Carlsson mellan sina ideal och ett evigt malande grupptryck, men förutom att ibland vara sanslöst rolig är han en person som många som gjort lumpen kommer att känna igen sig i.

Ola Wihlke