Raija är en sökare med mycket funderingar. Nu brinner han av hänförelse inför tanken på att leva nära naturen. Det är inte så mycket vildmarken som lockar honom (trots att Orsa finnmark har sin säregna tjusning) utan jordbruk och odling – sin grönsaksodling har han anförtrott föräldrarna som han förgäves försökt väcka till miljömedvetenhet och samhällsansvar. Nu vill han stödja kampen för en levande landsbygd och saknar bara en kamrat på färden. Kamraten finner han i Kalle, en vacker ung man nedgången av alkohol som vill ta en paus i sitt supande.

Tillsammans rullar de nöjda fram på ändlösa skogsvägar genom avsomnade byar. I Dalarna drar de snabbt genom Avesta och Borlänge men några mil senare händer något med landskapet, det brer ut sig inför Raijas hungriga blick och gör honom febrig av längtan. Nu är paradiset nära, tänker han och hoppas få uppleva mycket av Siljans skönhet.

I Leksand, där det är fullpackat av midsommarfirare, hörs ingen folkmusik men väl blues framförd av Pelle Lindström. Cyklisterna möter ett par flickor och får se hur man bakar tunnbröd i hembygdsgården. Detta kapitel är ett exempel på när texten är på en gång levande och drivande och förklarande. Ekologisk resa har undertiteln Roman om 70-talet men det känns ofta som att boken består av två delar som inte alltid smälter samman. 70-talets problem och ideal skildras detaljrikt genom att Raija beskrivs som en läshungrig grubblare men ofta blir texten mycket resonerande och man tror sig läsa en uppsats.

Så återvänder texten till Raija och Kalle. Deras relation, med längtansfyllda underströmmar som Kalle tycks omedveten om, deras möten med andra och Raijas direkta reflektioner över vad de upplever är engagerande och hade kunnat utvecklas, gärna på bekostnad av textens många upprepningar.

Trots att Ekologisk resa har vissa brister som roman är den ändå ofta underhållande och det går inte att ta miste på Håkan Hedins entusiasm inför cyklandet som ett sätt att uppleva naturen. Boken är också informativ och säkerligen även en källa till igenkänning för den som själv var med när det begav sig.

Lisa Sandberg