Patti Smith brinner än
Kommentarer (0)
Det har diskuterats en del på vår Peace & Love-blogg om
könsfördelningen bland artisterna på årets festival. Tänkvärda argument
blandas med dåligt genomtänkta stolpskott från folk som inte kan läsa
innantill.
En av årets huvudakter är i alla fall Patti Smith. Om det är någon som
förtjänar att kallas legend på Peace & Love så är det
hon. På Roskildefestivalen som också pågår just nu var det hon som fick äran
att hålla i en minnesstund med anledning av att det är tio år sedan flera
dog vid en konsert med Pearl Jam. Det känns som om hon är den enda som
skulle passa för den uppgiften.
Jag håller just nu på att läsa hennes självbiografi Just kids och den är fylld
med precis så mycket bohemisk konstnärsromantik man kan förvänta sig. Hennes
kärlek och senare vänskap med fotografen Robert Mapplethorp är central i
boken. Vad som nästan är mest slående är hur hon utvecklas från att vara
ganska osjälvständig (åtminstone beskriver hon relationen med Mapplethorp
som att hans konst alltid kom i första rummet) till att bli den ikon för
kvinnlig frigörelse hon är i dag. Pratar man rockikoner överhuvudtaget så
hamnar hon högt upp på listan.
På Peace & Love spelade hon akustiskt tillsammans med sin sidekick
Lenny Kaye för fyra år sedan. Snudd på magiskt, vill jag minnas. Nu kommer
hon med ett helt band och förutsättningarna finns för en ännu bättre
spelning än den hon gjorde 2006.
Då höll hon också en presskonferens där hon sprudlande berättade om allt från
sitt politiska engagemang (nej, hon gillade inte Bush) till hur mycket hon
älskar Jussi Björling och deckarräven Kurt Wallander. Hon hann till och med
en påhälsning hos Jussi Björlingmuseet under sitt dalabesök. Hon verkade
genuint trevlig och ödmjuk, samtidigt som hon brann med en sådan glöd att
hon lätt skulle kunna lysa upp ett mörkt rum själv.
Jag hade med mig mitt exemplar av hennes fantastiska debutplatta Horses (som
innehåller den legendariska öppningsraden "Jesus died for
somebody's sins, but not mine") för att om möjligt få den signerad. Men
hon var så pratglad att jag inte hann med det - jag var tvungen att springa
till redaktionen och skriva. I år har hon inte tid med några pressmöten
alls, så jag låter Horses stanna hemma i hyllan.
DAGENS ÖVERRASKNING: Sugarplum håller traditionen vid liv. Bra gjort!
DAGENS VALSPURT: Vi ordnar dragkamp mellan högerpartierna och vänstern i
parken vid Cozmoz i dag klockan 15.00 - kom och heja.
Läsarnas kommentarer (0):
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
