Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Uppsluppet musikanteri lyfte nyårskonserten

/
  • Maria Keohane lyfte fram den alltför sällan hörde kompositören Joseph Martin Kraus och arian Ach hvad behag ur Proserpin.
  • Bengan Janson presenterade sig med en munter friarvisa av Allan Edwall, utanför programmet, och spelade sedan en innerlig version av Låt till far av Pers Erik Olsson.
  • Mats Rondin och Bengan Janson i ett Mozartpotpurri.

Nyårskonserten präglades av ganska djärv programsättning och en fin blandning mellan humor och allvar. Jens Runnberg njöt av uppsluppenhet och virtuost musikanteri.

När jag träffade Bengan Janson i hans hälsingegård utanför Järvsö för en halv evighet sedan förklarade han att målsättningen för honom med hans musicerande är att ge publiken samma känsla som han själv har inför ett verk.

Och sedan att få "showa". För det är ju så roligt.

Det var i stor utsträckning entertainern Janson som framträdde i Kristinehallen på nyårsdagen.

Sedan dess har han flyttat till Hjortnäs i Dalarna, verkligen etablerat sin roll som centralgestalt i Musik vid Siljan och är just nu alltså i färd med en dalaturné med nyårskonserter i Falun, Grängesberg, Säter och Siljansnäs.

Förr om åren gav Dalasinfoniettan två nyårskonserter i Falun, och med bara en kvar blev publiktrycket stort och alla biljetter tog slut, och detta i konkurrens med utsända nyårskonserter till tv-apparater och digitala biografer.

Måhända är det tillräckligt stort intresse för nyårskonserterna i Falun för att gå tillbaka till den tidigare ordningen? Eller var det ovanligt stor efterfrågan i ljuset av Janson och hans medsolist Maria Keohane, barocksopranen från Smedjebacken?

Också hon har flyttat (tillbaka) till länet och framträder här ofta, utan att publiken har mättats. Man önskar bara att hon får möjlighet att realisera sina planer på en sommarbarockfestival vid Barkens strand.

Programsättning är en svår konst. Nyårskonsertens program förtjänar beröm för att den inte plockade upp de allra vanligast förekommande verken vid sådana här tillställningar, men å andra sidan var en del av orkesterverken heller inte direkt några starka kort.

Jag sätter frågetecken för det första verket ur Dvoráks Legender och de båda styckena ur Stravinskijs Four norwegian moods, men utropstecken för ett ömsint framförande av Elgars slitstarka Salut d'amore och ett snärtigt allegro vivo ur Bizets första symfoni.

De tre sista programpunkterna innebar inte någon stark avslutning, men det var bra att programsättarna hade modet att ständigt växla mellan vemod och humor. Janson har utan tvekan båda dimensionerna. Till ett av mina finaste ögonblick i Dalhalla räknar jag hans dragspelsframförande av Lacrimosa ur Mozarts dödsmässa.

Steget är alltså ganska kort till det uppsluppna potpurri av "Mozarts kända schottisar och polskor" ur Trollflöjten, Figaros bröllop och Don Juan som Janson framförde med dirigenten Mats Rondin som celloackompanjatör. Att Janson gjorde en fint blå version av Pers Erik Olssons Låt till far visar bredden.

Maria Keohane fortsatte det pärlband av melismer, klar diktion, renhet i rösten och känsla av att njuta av att stå på scenen som många förknippar med hennes artisteri. Susannas aria ur Figaros bröllop, Deh vieni, non tardar, framfördes på ett sensuellt sätt

Konsertens höjdpunkt var emellertid Beritz waltz av Richard Galliano, där det fria, humoristiska, finurliga och flera gånger ut-och-in-vända musicerandet av trion Jan-Anders Ernlund, Janson och en annan bred musiker - Anders Jakobsson - firade verkliga triumfer.

Fotnot. Konserten gavs i går i Siljansnäs. I morgon ges den i Grängesberg och på söndag i Säter.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons