Familjen Deep Purple mår bra igen
Leksand
Deep Purple har varit en rockinstitution sedan tidigt 70-tal och i kväll kommer legenderna till Ejendals arena i Leksand.Tidningen fick en pratstund med sångaren Ian Gillan.
Kommentarer (0)
Det är fortfarande några dagar kvar till turnéstart när tidningen ringer upp Ian Gillan i hans nuvarande hem i Portugal. Han visar sig vara en sprudlande 64-åring som sprutar ur sig ord och som kastar sig hejdlöst mellan Deep Purple, gud och evigheten.
Jag har från början bestämt mig för att inte fråga om hur man fortfarande känner glädje i att höra och spela världens mest utnötta låt - en fråga som måste vara lika tjatig som riffet. Jag behöver dock inte oroa mig. Ian Gillan tar själv upp Smoke on the water-tråden av bara farten.
- Det är flera element som bygger upp en show. Ett är de välkända låtarna: Smoke on the water, Strange kind of woman, Space trucking, Highway star, Hush, Perfect Stranger... Man måste spela dem. Sedan är det de mer obskyra låtarna. Ett annat är improvisationen. Pavatotti sa en gång till mig: "Jag är så avundsjuk på dig. Jag har hört dig sjunga Smoke on the water fem gånger och du sjunger alltid annorlunda. Försökte jag göra det i min värld, om jag skulle förändra och tolka en aria, så skulle jag bli korsfäst".
Det är inte första gången Ian Gillan är i Dalarna. Han gjorde en klubbturné i Sverige 1992 och spelade bland annat på Cozmoz i Borlänge.
- Jag minns att Yngwie kom upp och jammade med oss en gång. Vi hade roligt åt det i flera dagar - alla i bandet kastade plektrum på varandra hela tiden. Varje gång man kom ut ur duschen eller bussen så fick man tusen plektrum över sig. Och han har inte förändrats - han spelade förband åt oss i Japan tidigare i år.
Redan på 70-talet hade Deep Purple gått igenom flera personalbyten. De har splittrats, återförenats och bytt skepnad gång på gång. Ian Gillan menar dock att kärnan alltid har funnits kvar.
- Det har alltid känts som ett band. Tänk dig en familj. Även om dina föräldrar skiljer sig, någon dör, de målar om huset eller skaffar nya möbler så är det fortfarande en familj. Så är de med Deep Purple. När jag kom med 1969 hade de redan gjort tre plattor och var en familj med djupa rötter planterade i orkestermusik, rock, swing, blues och soul. 60-talet var en bördig mylla och vi har varit lyckliga nog att trädet burit frukt under flera säsonger.
Familjen Deep Purple har inte alltid varit lycklig. Mest infekterad har relationen varit mellan Ian Gillan och originalgitarristen Ritchie Blackmore. Varje försök att lappa ihop den konstellationen har till slut kraschat. Självklart har det påverkat bandet. Det fanns en tid på 90-talet när Deep Purple spelade på mindre och mindre ställen, som inte sällan var knappt halvfulla. Ian Gillan förstår att publiken svek.
- Folk litade inte på oss och skälet var förstås att musiken inte lät särskilt bra. Spänningarna i bandet var enorma, min röst var ansträngd, Ian Paiste spelade sämre än jag någonsin hört honom, Roger också. Jon Lord mer eller mindre gav upp. Ritchie brukade gå av scenen efter 40 minuter. Och folk blev såklart förbannade. När han lämnade bandet för gott 1993 så var det den största tjänst han gjort oss. Efter den kvällen i Helsingfors så har det varit en underbar tid och vi har inte sett tillbaka sedan dess. Orosmolnen skingrades, regnet slutade och solen kom fram.
Ian Gillan beskriver ett tryck som lättade på ett ögonblick. Kort därefter plockades Joe Satriani in på gitarr och turnén kunde fortsätta med glatt humör.
- Ritchie är en destruktiv person. Vi vet alla vad han har gjort och respekterar honom, men han har storhetsvansinne. Ingen gillar att bli omkringskuffad och vi kom till en punkt när han ville att alla andra skulle vara hans kompband - hans Rainbow. Det funkade inte.
Nu är atmosfären i bandet bättre än någonsin. Inte minst den nuvarande gitarristen Steve Morse har varit en vitamininjektion. Total tillit är en nödvändighet när showen består av tjugofem procents improvisation, menar Gillan.
- När man håller på med sådana här musikaliska gymnastikövningar så måste man vara säker på att någon fångar dig.
Bandets senaste studioalbum Rapture of the deep kom 2005. Eventuellt blir det ett nytt nästa år.
- Vi gör inga planer, men vi tänker att det nog är dags. I februari kommer vi nog att träffas för att börja spela in. Vi har aldrig något material förrän vi börjar skriva det. Jag har ungefär 40 låtar, men ingen av dem kommer att hamna på en Deep Purple-platta. Vi skriver nytt material.
Du släppte en soloskiva tidigare i år, har du några andra projekt vid sidan av bandet?
- Jag får erbjudanden varje dag, men säger nej för det mesta. Antingen passar de inte eller så har jag inte tid.
Borde du inte göra något mer med Black Sabbath-killarna?
- Det var märkligt att du skulle nämna det, för jag var i Armenien med Tony Iommi förra veckan och stannade till vid hans hus på väg till Manchester för att skriva färdigt en låt som vi börjat på. Den är till ett välgörenhetsband som vi funderar på att sätta ihop framöver. Jag, Tony och några andra musiker som vi inte vet vilka än. Men sådant tar tid och ibland blir det inget av det i slutändan.
Born Again är en gravt underskattad skiva.
- Tack, det tycker jag också. Jag gillar den. Den var en engångsgrej, ibland dyker sådana upp som funkar och jag är glad att jag gjorde den.
Vad är det för bok du skriver?
- Gå inte in på det där, det är en långdragen historia. Jag hade inte skrivit någon förut och tänker inte göra det igen. Men det har nästa blivit som en hobby. Det är en intressant process, jag har rivit sönder mer än jag har skrivit. Jag har historien klar för mig, men jag har alltid skrivit korta saker förut, med en bok måste man kunna hålla närvaron länge. Den är väldigt klumpig, men jag har roligt. Boken är en politisk thriller. Mycket kretsar runt mitt förakt för den europeiska unionen.
- När det gäller artiklar och essäer är mycket opublicerat. De handlar om politik, kultur, religion. Vad jag ser på nyheterna, vad som gör mig arg eller får mig att rulla runt på golvet skrattandes. Jag har ägnat mig mycket åt att studera religion och gud. Jag är inte religiös, men jag tror på gud. Tittar man på alla gamla böcker som skrivits så handlar de alla om religion, inte om gud. Jag tror inte att vi greppat hela grejen. Långt tillbaka kanske, men den andligheten är något vi har tappat. Ingen modern doktor har hittat en människas själ. Det var häxdoktorerna som gjorde det.
- Jag tror att vi har mycket att komma ikapp med. Tittar man framåt så blir man skakis - men tiden har kommit för att titta på vad andra arter gör. Jag tror att det handlar om någon form av mutation. Kanske inte fysisk.
Sedan förlorar sig mystikern Ian Gillan i ett resonemang om kvantfysik, big bang och annat som inte är helt glasklart.
- Vad jag försöker säga är att de andra dimensionerna är över kullen, runt hörnet och under bordet. Man kan bara inte se dem.
Fakta: Deep Purple
Bildades 1968 i England
Medlemmar:
Ian Gillan, sång
Steve Morse, gitarr
Roger Glover, bas
Don Airey, orgel
Ian Paice, trummor
Den mest kända uppsättningen bestod av:
Ian Gillan
Richie Blackmore
Roger Glover
Jon Lord
Ian Paice
Andra kända sångare: David Coverdale, Glenn Hughes
Några höjdpunkter:
Deep Purple in rock (1970)
Fireball (1971)
Machine Head (1972)
Made in Japan (live, 1972)
Burn (1974)
Perfect Strangers (1984 )
Ian Gillan har även haft framgångar med Ian Gillan Band och sjungit på skivan Born again med Black Sabbath (1983)
Förband i kväll är svenska Attack.
Läsarnas kommentarer (0):
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
Debattrådar stängs automatiskt efter en vecka.