Stockholm Swing All Stars
Sagateatern, Hedemora, torsdag 12/11 19.30.
Publik: Fullsatt, cirka 200 personer.
På något sätt känns Duke Ellington som ett udda val för en grupp unga jazzmusiker. Men Stockholm swing all stars vet precis vad de gett sig in på. Stilsäkert och rått, tolkar de konserthusjazzens gigant utan att fastna i gamla traditioner.
Det krävs nedbantade arrangemang när den åtta man stora orkestern ska ta sig an Ellingtonklassikerna. Ändå låter det så stort och Stockholm swing all stars visar sig genast vara värdiga det rätt kaxiga namnet.
De spelar hårt, inte sällan med full attack på varje ton. Blåset låter ettrigt, ibland nästan vildsint. Kraftigt markerade rytmiska figurer från saxofoner och trumpet, ger snarare en känsla av 60-talssoul än mjuksvängande jazz. Det är mer svinto än balsam, om man säger så. Men trumspelet känns luftigt och ger en skön kontrast.
I äldre jazz höll sig musikerna mest till ackordets toner när de improviserade. Men Stockholm swing all stars rör sig friare mellan skalorna. Det är mycket lekfullt helt enkelt.
Karl Olandersson är en mäktig trumpetare med förmåga att utnyttja sitt instruments möjligheter. Det kvider och ryter med samma frenesi.
Gitarristen Gustav Lundgren har ett soloparti som är rent halsbrytande i ordets bokstavliga betydelse. Det är nog inte en enda ton på gitarrhalsen som förblir ospelad innan låten är slut.
Allt kunde lätt ha blivit en trist uppvisning i musikalisk ekvilibrism. Men Stockholm swing all stars går aldrig i den fällan.
De har helt klart känsla för swing.
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
