Smokie
Cassels, Grängesberg, 22/2Publik: 420
Under en turné i Irland i mitten av 90-talet råkade 70-talsrockarna Smokie ut för ett besynnerligt fenomen. Till synes oberoende av varandra brölade den McGuiness-stinna publiken i olika städer fram samma svar på refrängen till monsterhiten "Living Next Door to Alice:": "Who the Fuck is Alice?"
Den festliga interaktionen förevigades på en nyinspelning av låten, som tjugo år efter originalet började klättra på listorna igen. Smokies karriär som dalat sedan fornstora dagar fick sig en välbehövlig uppryckning.
Inte minst i Sverige har bandet rönt framgångar det senaste decenniet, de fyllde med råge Dalhalla sommaren 2005. Den sättning som publiken möter idag har bara basisten Terry Utley gemensamt med originalet, men bandet har accepterats som den äkta varan.
Under fredagens konsert kan jag konstatera att det är sångaren Mike Crafts förtjänst. Han lyckas fånga känslan hos det klassiska Smokie och föra arvet vidare. Utan honom skulle bandet löpt akut risk att bli en kopia på sig själva och man skulle ha frågat sig: Who the Fuck are Smokie?
Under Crafts ledstjärna levererar de behaglig pop som stryker medhårs och aldrig biter. Det gör att de inte sällan ligger på gränsen till själlöshet, men så händer det, de blixtrar till. "I’ll Meet You at Midnight" är ett inget annat än skinande genialisk pop, dock är dessa toppar alltför få.
Smokie 2008 är en trevlig samling popgubbar som spelar välsnickrade och sockrade poplåtar inbäddade i sammet. Inte helt oävet, varken rätt eller fel. Ganska sterilt men kompetent. Men viktigast av allt: Smokie lever, sanningen hade kunnat vara tristare än så. Ett plus i kanten för bandets humor och goda humör!
ANDERS LAGERQUIST
|
|
Publicerad: 2008-02-25 08:29
Skriv ut
| 
|
|
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
