En lugn stund med Weeping Willows
Musik/Konsert
Weeping Willows gjorde ett stopp i Ludvika i tisdags och tillägnade spelningen
sin turnéledare Fredrik Gleisner - "Smedjebackens Bert Karlsson",
som sångaren Magnus Carlsson kallade honom.
Och inte nog med det. Kvällen till ära så hade han fått välja ut hela
låtlistan. Och han satsade på att ta fasta på Weeping Willows rykte som
balladkungar. Spelningen gick i ett lugnt tempo, med enstaka utbrott.
Ett band som Weeping Willows gör sig perfekt på en scen som den på Aveny. Det
är något Folkets Hus-aktigt över dem. Sentimentalt, bakåtblickande.
Finkostymen på.
Det nostalgiska anslaget skulle kunna bli outhärdligt, men de har alltid
lyckats sätta sin egen prägel på musiken, om de så hämtat näring från Roy
Orbinson, The Smiths eller Depeche Mode.
De är inte de stora gesternas band när det gäller scenutlevelse, men det tar
de igen i musiken. Där målar de med svepande, storvulna penseldrag.
En hel del låtar plockas från senaste plattan, men i ärlighetens namn är det i
det äldre materialet som guldkornen finns. En extra ösig True to you, While
I'm still strong, Stairs och Touch me är tillsammans med den lysande Lou
Reed-covern Perfect day. Det är också fint när de kombinerar Drifting away
med Stangers in the night.
En betydande del av Weeping Willows styrka ligger i Magnus Carlssons röst. Det
borde inte funka överhuvudtaget att utan ironi sjunga en strof som "In
my dreams I hold you tight", men han gjuter allvar och känsla i den.
Det är stort.
Fakta: Musik/Rock
- Weeping Willows
- Aveny, Ludvika, 2/10
- Publik: 300 personer
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
