Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyckad revy i Borlänge

/
  • Sven Sundin fick prova på att vara giraff för en kort stund.
  • Efter ett par års uppehåll är ”Frälsningsarmen” tillbaka och är ett av de allra bästa numren i årets Borlängerevy.
  • Kicki Arnberg utför en husmorsstrip  i ett av inledningsnumren.
  • Årets böna. Tommy Hvenström presenterade revyns sponsor av kaffe.
  • Dåligt försvar. Kicki Arnberg som Peter Hultqvist konstaterar att IK Brage har dåligt försvar
  • Årets absoluta höjdpunkt är när Sven intervjuar Joel 97 år och hans hustru Alma 96 år. De båda funderar på att separera.

Årets revy i Borlänge är fyndig och genomarbetad, med både igenkänning och nytänkande.
Borlängerevyn håller måttet, som utlovat.

Annons

Att ta över efter H-G, Monika och Ulla låter som en näst intill omöjlig uppgift men nykomlingarna Anna-Lena Kjellander och Ulrika Andersson är inga nybörjare utan visade prov på stor scenvana och smälte bra in med de övriga redan under premiären.

De båda gick tidigt ut i ett gemensamt nummer kallat ”Ge oss en chans” och redan där satte de båda tonen för kvällen tillsammans med Baletten. Lysande inledning!

Sven Sundin som tills för något år sedan ”enbart” regisserade revyn har tagit sig en allt större roll och är en av hörnstenarna i årets upplaga.

Tunatrumpeten har blivit ett stående inslag och där redovisas betraktelser och iakttagelser i nyhetsform av Sven. I numret ”Förebilder” intervjuade Sven två pensionärer, Joel 97 år och Alma 96 år och det blev en väldigt lustig berättelse om ravepartyn, ynglingar i 70-årsåldern och hur de båda fortfarande arbetar i mogen ålder och har planer på att separera för att de båda ”vuxit ifrån varandra”.

Efter något års uppehåll har ”Frälsningsarmen” hittat tillbaka och precis som senast det begav sig så är det ett strålande inslag. Välskrivet och väl genomfört av hela ensemblen.

Kicki Arnberg gestaltade Borlänges egen Peter Hultqvist som ny försvarsminister med bravur. I sitt nya ämbete kunde han bl.a. konstatera att IK Brage hade alldeles för dåligt försvar.

Kicki Arnberg hade påpassligt skrivit om texten till den utmärkta låten Going down to the river av Doug Seegers som i hennes version fick heta När jag går ner till älva. Fyndigt och bra genomfört.

”Vår nya vänort” ägnades en hel del tid med medverkan av publiken men det hela kändes bara långdraget även om Kicki visade oanade talanger i höga toner.

I numret ”Snark” var det nog många av oss som kände igen sig och numret var mycket populärt med en extra knorr som avslutning!

I ”Tuna mitt i Tellus” gav oss Ulrika en fantastisk uppvisning i att tolka dialekter, klockrent!

Mobiltelefonhysterin fick sig ett eget nummer kallat ”Addar dig” och där fick alla sig en tanke om hur vansinnigt uppkopplade och uppdaterade vi hela tiden måste vara i dagens samhälle. Vi fick också ta del av det så kallade sms-språket och alla tänkbara termer och uttryck runt dagens smartphones. Tänkvärt.

Baletten är ett pålitligt inslag och så även i år. Deras nummer är högklassiga och passar perfekt in i de båda akterna. Det är inte alls tal om att det är någon slags utfyllnad utan de är så etablerade som egna nummer att de är minst lika viktiga i revyn som de övriga numren.

Valåret 2014, VM i Falun, Dalatrafiks omläggningar och äldreomsorgen var andra ämnen som behandlades i årets Borlängerevy. En nyhet för i år var att revyns sponsorer fick varsin lustighet utförda på scenen.

Årets Widda-stipendiat blev Robin Karlsson som fick ta emot checken innan föreställningen. Juryns motivering lyder: "Robin är, trots sin ringa ålder, en mycket kompetent revyskådespelare, sångare, kompositör och textförfattare. Är det någon man kan kalla för all-round så är det han. En ung man med många strängar på sin lyra. Att han dessutom alltid sprider glädje omkring sig är ingen nackdel".

Robin saknades även han på scenen i år men han var musikansvarig och kommer säkert tillbaka på scenen i framtid, vi hoppas på det i alla fall.

Sammantaget kan man såga att årets upplaga av Borlänge absolut håller måttet. Visst saknade vi ”Blondinens” funderingar, ”Söpnarby” och ”Cecilia & Charlotte” . men nykomlingarna Anna-Lena och Ulrika är fullfjädrade och känns redan som en del av gänget.

Missa inte Tommys inlevelse och mimik i avslutande numret ”Bygelhästen”, hejdlöst roligt att bara se hans minspel.

Annons
Annons
Annons