Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnliga solister lyfte Verdis rekviem

/
  • Det var de kvinnliga solisterna (Pers Anna Larsson och Emma Vetter) som var allra bäst framför den stora kören i Verdis rekviem.

Dalasinfoniettan
Västerås Sinfonietta
Falu Kristine kyrkokör
Mariakören
Västerås kammarkör
Dalasinfoniettans kör
Dirigent: Tobias Ringborg
Emma Vetter (sopran), Pers Anna Larsson (alt), Tomas Lind (tenor), Petri Lindroos (bas)
Publik: Fullt (550)
Kristine kyrka, Falun, 29/9

Annons

Framförs Verdis rekviem så ofta egentligen? Det påstås ju det. Men förutom körkursen under Musik vid Siljan i somras, som hade rekviet som avslutning, får man nog i Dalarna backa till Dalhalla 2001 (Nina Stemme i toppform), ett annat jubileumsår för Verdi, och före det ett framförande i Stora Tuna kyrka någon gång på den andra halvan av 1990-talet.

Nåväl, det är inte att undra på. I Verdis rekviem kommer inte solosångare specialiserade på den sakral konstmusik före wienklassicismen i fråga - här behövs grövre artilleri, operaröster av åtminstone bel canto-kaliber.

Till det må läggas en mycket stor kör (formellt är rekviet skrivet för dubbelkör), så stor att knappast en enskild kör brukar räcka till, och en full symfoniorkester; Verdi hade 100 instrumentalister vid uruppförandet i San Marco i Milano.

Förutom några religiöst anfäktade passager i operorna, där handlingen uppenbart går på den vertikala ledden, sysslade inte Verdi mycket med sakral musik. Några sena undantag efter den sista operan, Falstaff, finns, bland annat hans suggestiva Te Deum som färdigställdes 1897, när han var 84, och uruppfördes året därpå.

Full Verdi-numerär nådde inte Västerås sinfonietta sammanslagen med Dalasinfoniettan, men satsningen på Verdis rekviem med konserter i Västerås och Falun är ett av de största åtagandena under hösten för länsmusiken. Kristine kyrka var helt fullsatt.

Musikaliskt föll det mycket väl ut och mycket av förtjänsten för det synes vara Tobias Ringborgs. Det är ett verk inte långt från det tonspråk man förknippar med Verdi, och med väldiga kontraster, som gjort för den romantiske och passionerade Ringborg. Han tände, hetsade, krävde, förmanade och hyssjade från pulten.

Det är så mycket som kan gå fel i Verdis rekviem - trumpeterna i Tuba mirum, fagotten i Quid sum, miser, öppningen för celli, men Ringborg hade smält samman orkestrarna och de solistiska inslagen var trygga.

Mariakören, Falu Kristine kyrkokör, Dalasinfoniettans kör och Västerås kammarkör uppbådade det tryck i Guds vrede på domens dag Verdi ansåg vara påkallat - det är verkligen överväldigande musik - men inte bara i forte fortissimo utan även i pianissimo klingade körerna fint.

Solister på nationell och internationell nivå fullbordade upplevelsen och det var allra särskilt de kvinnliga solisternas stora kväll, med sopran/alt-duetten Recordare, Jesu pie som verklig fullträff.

Kyrkorummet användes fullt ut med trumpeter på orgelläktaren och sopransång från predikstolen.

Annons
Annons
Annons