P3 Guld gjorde mig rädd
Kommentarer (8)
Såg ni Grammisgalan förra veckan? Det gjorde jag. Den har aldrig varit så tråkig som i år. Till att börja med så sändes den inte ens på TV utan på Aftonbladet.se, med världens sämsta streaming. Den hängde sig och hackade och ljudet bestämde sig lite då och då för att försvinna. Men det var inte det enda som var kasst.
Först och främst saknades själva Grammis-känslan. Jag såg inga gräsliga klänningar, ingen Kleerup-fylla och ingen illa dold besvikelse från förlorarna medan segrarna höll sina tacktal. Prisutdelarna var tråkiga (hallå, Kenza?!) och liveartisterna var inte alls de jag ville se. Inga som jag hejade på vann, och de som gjorde det var tråkiga och intetsägande Sommarkrysset-artister (Mando Diao, Amanda Jenssen och Erik Hassle är inte lämpliga representanter för Sveriges mest prestigefyllda musikpris).
Det enda som var bra var att Karin Winther var programledare. Jag ska villigt erkänna att jag tycker att hon var så bra eftersom hon är så snygg. Jag kan inte avgöra huruvida hon var proffsig eller inte, jag vet bara att hon såg ut som jag vill se ut.
Efter att jag släppt nederlaget med Grammis satte jag allt mitt hopp till P3 Guld. Mitt kära P3, vars profiler jag avgudar, vars program jag tycker om och vars gala brukar vara den absolut bästa under januari-februari. Men vad hände med det?
Jo, galan blev ännu sämre än Grammis. Timo Räisänen var asbra som programledare, men det var ungefär det. Jag tyckte att prisutdelarna, med Crucified Barbara och Johan Rheborg i spetsen, var ännu sämre där. Johans tal var i och för sig ganska kul, men man kunde kanske ta dit lite roligare människor än brudar som gör högstadie-hårdrock och en avdankad komiker.
Och vinnarna var så förutsägbara att det bara var tråkigt. Kent blev årets grupp, Lars Winnerbäck fick Guldmicken och Fever Ray blev årets dans.
Den sistnämnda var något av det läskigaste jag sett. Karin Dreijer från The Knife har alltid varit anonym. The Knife brukar bara visa sig i fågelmasker och kom inte till Grammis -07 för att de inte ville visa ansiktet. I år hade Karin en helröd dräkt på sig, en luva över huvudet, och när hon fick sitt pris och skulle hålla tal så drog hon bara upp luvan (och hade såklart en mask under den med) och väste fram något enstavigt - för att sedan gå av scenen och sätta sig igen.
Jag har inte varit så rädd sedan jag såg Apoliva-reklamen.
Jag vill inte klaga så här på två galor som fortfarande finns kvar och som verkligen försöker vara bra. Men jag tycker verkligen att de kunde bli så mycket bättre, genom mer aktuella programledare, mer intressanta liveakter och framförallt mer hype runt galorna så man hinner bygga upp förväntningarna redan i december, precis som det var förut.
Och såklart fler priser till Markus Krunegård.
Fridah Jönsson
|
|
Publicerad: 2010-01-23 07:03
|
Läsarnas kommentarer (8):
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
Johanna,
2010-01-27
10:10
Debattrådar stängs automatiskt efter en vecka.