Klipp ur och sätt upp på kylen
Kommentarer (2)
Egentligen vill inte jag vara arg i mina krönikor. En av mina två största förebilder inom skrivandet mailade mig en gång efter ett blogginlägg som jag skrivit. Där skrev han att han tycker att jag är bäst när jag är lugn och avslappnad.
Men trots att jag själv tycker att det är roligast att skriva lugna krönikor, så måste jag vara arg ibland. Jag skriver en krönika i veckan (varannan här, varannan i Metro), och jag måste skriva om allt jag kommer på.
Därför kommer jag nu, hur mycket jag än ogillar det, gnälla lite över personlighetsdrag jag har stött på ovanligt mycket den senaste tiden. Såhär är det: Jag har träffat alldeles, alldeles för många som tror att den här krönikan är samma sak som min blogg. Och jag är ledsen, men jag tycker att år 2009 är det någon slags allmänbildning att veta skillnaden mellan en blogg och en krönika. En blogg skrivs på internet. Det är en hemsida som består av olika inlägg om vad som helst. Man kan blogga om sig själv, om mode, om politik och allt annat i hela världen. Bloggar har ofta kommentarfunktioner, så alla som går in på sidan kan skriva en kommentar och den som skriver bloggen kan interagera med sina läsare.
En krönika är det ni läser nu. Det är (i det här fallet) 2 700 tecken i en tidning. En krönika skrivs av någon som ofta skriver vad han eller hon tycker om ett speciellt, ofta aktuellt, ämne. Fast så behöver det inte vara. Ibland kan en krönika bestå av att man bara berättar en historia. Poängen är att det inte är samma sak som en blogg.
Förstod vi? Bra.
En annan grej som jag är väldigt, väldigt trött på är folk som hela tiden vill att jag ska skriva om dem, för att de inte vill något annat än att "vara med i tidningen". Folk som har någon konstig fascination för lokaltidningar och tycker att det är ascoolt när deras barn är med på ena hörnet av en liten kornig bild från en friidrottstävling i skolan. Folk som drar ett skämt och lägger till ett diskret "där har du en krönika, Fridah!" eller "det där kan du ju skriva om i tidningen".
Och skämtet är inte ens kul, utan bara en värdelös punchline som knappt skulle platsa i Playa Del Sol. Jag är jättetacksam när folk ger mig tips på vad jag kan skriva om, men inte när de gör det för att de själva vill vara med i tidningen. (Som om någon ens skulle fatta att det är dem det handlar om, jag skriver ju aldrig namn så det är ändå ingen som vet vem jag skriver om.)
Och jo, jag vet skillnaden mellan de som faktiskt har ett krönikeämne och de som bara vill läsa en krönika tillägnad sig själva.
Nu känner jag att jag har klagat tillräckligt på helt oskyldiga människor. Förlåt. Men jag känner också att jag har gjort flera av er glada. Nu har jag ju skrivit om er. Klipp ut och sätt upp på kylen.
|
|
Publicerad: 2009-11-21 05:00
|
Läsarnas kommentarer (2):
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
Blahablaha,
2009-12-08
20:43
Debattrådar stängs automatiskt efter en vecka.