Bloggrykten kan förstöra livet för folk
Åh, vad jag är trött på att vara sexton. Jag vet att den meningen är ungefär lika uttjatad som " frukt är också godis", men jag menar det verkligen.
Jag är både väldigt imponerad av och väldigt arg på människor i Sverige som är mellan tolv och tjugo år gamla. Jag fattar inte hur vi orkar vara det. Jag orkar inte. Jag vill vara tjugofem nu på direkten, jag vill jobba på Aftonbladet och Sonic, jag vill se Markus Krunegård på Debaser Medis, jag vill ha körkort och jag vill att folk ska ta mig och det jag skriver på allvar och inte tänka "men så var jag också när jag var ung, det går över"
Jag vill inte vara med i den här jävla pastagenerationen som ibland är så totalt korkad att jag skäms över att vara en del av den. Man fattar ingenting när man är sexton.
Jag vet folk som skolkar var och varannan dag och sedan klagar på att de inte är nöjda med sina betyg. Jag vet folk som sitter vid datorn fram till halv två på nätterna och sedan går hela dagen efter det och tjatar om att de är trötta. Jag vet folk som inte äter frukost och sedan runt klockan nio tycker att vi "borde få gå och äta lite tidigare idag".
Vad är det med oss i gymnasieåldern? Jag fattar inte vad som gick fel.
Vi är helt oresonliga. Vi tror på fullt allvar att ens popularitet mäts i antal bevakare på Bilddagboken. Bilddagboken, ja. Det där communityt från helvetet som skolorna borde blockera precis som de gjorde med Lunarstorm. Där fick jag i veckan ett meddelande (ja, jag är medlem trots att jag hatar det) där det stod att jag skulle kolla in en ny blogg. Jag gick in och såg att det var en blogg om det som bloggaren själv kallar "ungdomslivet i Leksand".
Det står ganska grova saker, även om ingen nämns vid namn.
Jag fattar allt och ingenting. Skvaller och ryktesspridning har alltid varit, och kommer alltid att vara, en del av att vara ung. Det fattar jag också. Men varför det inte kan stanna vid att sprida rykten till varandra utan måste bli skrivet på en blogg där hela världen kan läsa det, det har jag lite svårare att förstå.
Vad är dealen med det? Vad är det bloggaren vill visa? Att han/hon har koll? Att han/hon känner alla i Leksand? Att om bloggen om Leksand blir stor så kanske man sätter staden på kartan? Jag förstår det inte. Det är ingen idé att tro att Leksands tonårsliv ska bli Gossip Girl-material.
Det kommer aldrig hända.
Det är saker som det här som gör att jag skäms över att vara gymnasieelev år 2009.
Bloggrykten kan förstöra folks liv och bilddagboksbevakare är bara ett nummer på människor som bryr sig för mycket om andras liv istället för sitt eget.
Vi borde verkligen lära oss det.
Fridah Jönsson
|
|
Publicerad: 2009-01-31 10:37
|
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
