Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kent

Annons

Ljudet är inte helt perfekt inledningsvis och Jocke Berg verkar inte helt bekväm i rollen som frontare. Men den eventuella nervositeten rinner av efter några låtar och han blir mer avslappnad.

Rent musikaliskt är det fullt ställ från start. En lysande Sundance Kid följs av Kevlarsjäl och den förkrossande tunga Vinter 02 .

Var och en har sina roller i bandet. Sami Sirviö är en riktig rocker och Harri Mänty håller sig i kulisserna. Som band är de en väloljad enhet.

- Ni känns som en Isolastad, säger Jocke Berg när de kör Saker man ser och Celsius på rad.

Annars ligger tyngdpunkten på de senare plattorna. Och jag misstycker inte. Om Isola var startskottet för när Kent började bli riktigt bra så har det gått spikrakt uppåt sedan dess.

En av topparna är den Depechedoftande Romeo återvänder ensam som övergår sömlöst i en pumpande Musik Non Stop. Palace & Maine är en annan klockren rökare.

- Vi fortsätter på den inslagna vägen med tokdepression, ond bråd död och förruttnelse - ni verkar uppskatta det, säger den skojfriske Jocke Berg innan de kör i gång en vacker Döda vinkeln.

Och vem sade att Kent är distanslösa.

Det finns ett fåtal låtar som inte glöder lika mycket.

Klåparen är fortfarande blek och Max 500 lyfter konstigt nog inte riktigt. Men det är anteckningar i marginalen.

Kent visade sig från sin bästa sida i går.

Extranumret inleds med Beskyddaren och några till softare låtar innan Kent får tältet att koka med Om du var här. Kräm skippar de i kväll och det finns egentligen ingen anledning att sakna den.

Sista låten är som tidigare under turnén Mannen med den vita hatten (16 år senare). Om det var en låt som kändes som en av de blekare på skivan i början så är alla tvivel undanröjda den här kvällen. Den känns monumental.

Vi ska alla en gång dö, men Kent har i alla fall skrivit in sig i musikhistorien.

Innan Kent går på har Anna Ternheim värmt upp publiken med sina oerhört vackra och bitterljuva sånger. Framför allt hennes cover på Broder Daniels Shoreline, som hon verkligen gjort till sin egen, etsar sig fast, men även hennes egna låtar är lysande små pärlor.

Hon lyckas få en riktigt intim stämning i det stora tältet. Det är imponerande.

ANDERS GUSTAFSSON

Annons
Annons