Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julstämning och friskt skämtande

/

Sången är förväntat klockren och det är de många skojfriska inslagen som höjer Dalasalens julshow ett steg. Showen är rapp, komisk och har alltid glimten i ögat.

Annons

Innan huvudshowen kör igång lagom till ris a la malta och andra frestelser från det dignande godisbordet ger sångarna en liten uppvärmningsakt. På en vitklädd scen och iförda idel vita kläder levererar de en kavalkad av traditionella feelgood-julsånger varvat med med lite mer bluesrockiga tongångar. Det är slipat, rappt och glimten i ögat som finns där från början inger en förväntan om att det kan nog bli en del spex utöver sången.

I inledningen till huvudakten visar de hur man gör en dramatisk entré. Det maffiga introt till Carmina burana illustrerat med gotiska skräckbilder på skärmen fångar uppmärksamheten från den vid det här laget proppmätta publiken. Men variation är en huvudtanke i denna show och snart blir det lättsammare tongångar, och den genomtänkta belysningen hjälper till att måla den aktuella stämningen.

Efter en dramatisk eller tillbakalutad stämningsfull sång vände de genast på steken och levererar något som kontrasterar. Hanna Arnberg passar även på att framföra en träffande stå upp om vedermödorna med att vara en ensamstående fyrbarnsmamma.

Det är mycket ploj och skoj också. Grabbarna klär upp sig till dragqueens, vi får uppleva en originell version av Dallas och en sexfaldigt klonad Lady Ga Ga göra entré. Ett lyckat inslag är parodierna på kända svenska artister. När det skojas om Björn Ranelids kärleksrappande är det bara att konstatera att det är en parodi på en parodi. Sean Banan, Torsten Flinck och Carola ges också komiska gestraltningar.

För två år sedan var spexet mindre framträdande och showen växer betydligt med humorn och blir än rappare och mer underhållande.

Annons
Annons
Annons