Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jordens undergång binder ihop novellsamling

/
  • William C. Woxlin, redaktör och styrelseledamot i Dalarnas Författarförbund.Foto: privat

LITTERATUR Obegriplig mardröm och rutinmässig vardag blandas i William C. Woxlins kortprosa. Jonna Fries har läst hans nya samling Det kolossala svampmolnet.

Annons

I Det kolossala svampmolnet klipper grannen gräset enligt oroväckande mönster, färgerna hänger inte längre ihop med den aktuella årstiden, och mardrömmarna tar upp en allt större del av verkligheten.

William C. Woxlin, redaktör och styrelseledamot i Dalarnas Författarförbund, har tidigare utkommit med diktsamlingen Mannen som fanns överallt. Han är även delaktig i Teaterslaget i Ludvika och låg bakom musikalpjäsen 69 – Det Stora Svenska Rymdprojektet som spelades på Maximteatern i Borlänge.

Det kolossala svampmolnet är en samling noveller och kortprosa. Boken har fem avdelningar, genom vilka en röd tråd löper: jordens undergång. Det talas om en himlakropp som ska kollidera med planeten, om planerade räddningsaktioner, om hopplöshet, om rädsla. Men har människorna verkligen en fasa att vänta? Eller är undergången en metafor för hur de upplever sina liv? Är det de själva som är problemet?

Frågan och svaren skiftar ständigt, likaså graden av obehag och vem som egentligen är subjekt och objekt. Vissa texter är korta, bara några rader, medan andra sträcker sig över flera sidor. Variationen i sig är inget problem, men en del utbrott sveper hastigt förbi och spretar väl mycket.

Det bångstyriga och absurda är annars Woxlins viktigaste byggstenar. I berättelse efter berättelse suddar han friskt och brutalt ut gränsen mellan obegriplig mardröm och rutinmässig vardag, mellan kontrollerade folksamlingar och satiriska genomlysningar av hur individer och grupper agerar. Här finns obehag – och humor.

Bäst kommer Woxlin till sin rätt i de lite längre texterna, där karaktärerna får utvecklas och ställningstagandena hinner renodlas. Några exempel är den envisa telefonsvararen med knappval i Akutlinjen, gruppens dragningskraft och ovisshet i , och den föränderliga julaftonen i Traditionen. Och så i samlingens höjdpunkter förstås: den kvävande enformighetens krock med det absurda i Sjöjungfrun, och den skenande regelkomiken i novellen Sammanträdet.

Annons
Annons
Annons