Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag tog fighten

Annons

I förmiddags satt jag på en uteservering, läste Gunnar Hellsings debut, "Noll", och garvade läppen av mig åt huvudpersonen Alex Deros helt osannolika tankegångar.

"Noll" liknar i mångt och mycket "High Fidelity", Nick Hornbys historia om skivbutiksägaren Rob, och då förstår du varför jag drällde kaffe omkring mig samtidigt som jag högt deklamerade delar ur romanen. Kaféägaren - no names den här gången, allright - var måttligt imponerad.

Så är det att vara en av dem som slåss för det skrivna ordet. Få förstår vilket ansvar som vilar på ens axlar. Många tar en för att vara lätting, en sån som hellre ligger i tv-soffan och läser Torgny Lindgrens "Ormens väg på hälleberget" i stället för att fixa ett jobb som åtminstone varannan månad ger skrubbsår på armbågarna.

Men jag kan berätta att man kan pyssla med så mycket annat i soffan. Vi tar det en annan gång. Nu har jag en spalt att skriva.

Hur som helst, jag vaknade i den bruna tresitsen i morse och efter en stunds stilla grubblande över hur jag kunde somna till Jay Lenos nattshow på Femman, kom jag på att det var dags för det en man ibland måste göra.

Stunden hade kommit. Time to pay det goda. Göra upp räkningen, eller snarare räkningarna.

Jag har full koll på mina omkostnader, tro inte vad vissa säger.

Snarare är det lönebeskedet som inte riktigt stämmer. Av nån anledning tror jag alltid att dollarkuvertet från El Bosso är minst ett par papp mer än vad det alltid har varit.

Och såna saker ställer till det. I förmiddags, före kafébesöket, räknade jag ut att jag fixar juniekonomin. Om sjutton dagar av månaden försvinner på direkten.

Största utgiften den här gången var ett outlöst paket från en butik som säljer soul, soul och så lite mer soul. Och det är prylar så underbara att det finns folk i bekantskapskretsen som skulle kunna kasta sig framför en flock vilda studenter om de så bara fick känna doften av cd-konvoluten. Men så kostar musiken både skjortan och brallorna.

Herregud, var det underligt att jag satte mig på den där uteserveringen, beställde in kaffe, två ostfrallor, mineralvatten med citronsmak och försvann in i Hellsing-land med en portionssnus under läppen?

I "Noll" är Alex Deros bakfull, ofrivilligt singel och osams med grannarna. Som han säger i boken: "Ta den värsta dag du haft, multiplicera den med trettio".

Jag förstod vad han menade.

Jag hade också en sån stund. Men emellanåt tvingas man ta fighten för att känna glädjen, nuet, pulsen, så jag bjöd in ett gäng kollegor till Örnnästet och passade samtidigt på att fixa ett Paul Simon-album som var som gjutet bland de andra cd-skivorna på S-hyllan.

Och för övrigt?
?kan meddelas att Håkan Hellström också i sommar är den givne. Cd:n ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” är fortfarande det bästa den mannen har landat på banan.
?rekommenderas ”Travels with Charley”, John Steinbecks roman om att färdas genom USA – och livet.

Energi:
”Ramlar (cd-spår, ”Känn ingen sorg för mig Göteborg)
”Noll” (roman, Gunnar Hellsing)

Oenergi:
Modetidningen Fascion (jag har inte läst en rad, men avskyr hippa (fel)stavningar)

CARL-JOHAN BERGMAN

Annons
Annons
Annons