Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Gränslandet mellan saga och verklighet

/
  • Anders Stimmers klassiskt utförda målningar är fyllda av symbolik och mörka undertoner. Här en del av ett av hans verk.
  • Bauers sagoskogar möter lättklädd kvinna i Anders Stimmers verk.
  • Hanna Belings farfarsfar var kurbitsmålare och farfar porträttmålare i Leksand, båda hette Sam Uhrdin. I Avesta visar Beling skulpturer i vax och silikon.
  • Helena Blomqvist visar en svit fotografiska bilder av en sagovärld befolkad med unga flickor och djur.
  • Anders Stimmers klassiskt utförda målningar är fyllda av symbolik och mörka undertoner.
  • Jörg Jeschke, är den enda konstnären som deltagit två gånger i Avesta Art. Här skulpturen Maskintorn.
  • Tecknaren Stina Wirséns avdelning i utställningen lockar besökarna att slå sig ned i kuddberget. Här finns möjlighet att följa konstnärens väg från idé, första skisser till färdig film.
  • Kaj Engströms armé av dockor. Ögonblick i evighet heter verket som består av 170 dockor gjutna i betong.
  • 230 färgglada hus klär väggarna i Vitas vita värld, en värld framimproviserad av Sara Lundberg. Verket bottnar i Lundbergs böcker om Vita och i ett samarbete med 230 barn i Avesta.
  • Skulpturer av Hanna Beling.

Tema Sagolikt fångar väl årets upplaga av Avesta Art.
En saga som rymmer både det vackra och hemska.
Från Stina Wirséns livsbejakande Vem-berättelse över Kaj Engströms stumma dockarmé till Helena Blomqvist skickliga - och skrämmande - iscensättning av utsatta flickbarn.

Vartannat år sedan 1995 har Avesta Art visat nationell och internationell samtidskonst i det gamla järnverket.

De nio utställningarna har sammanlagt presenterat verk av 141 konstnärer. Gensvaret har varit stort, flera hundra tusen besökare har sett utställningarna. Med all rätt, ambitionerna är höga och matchar kvalitén.

I år har arrangörerna lockat till sig namn som Roy Andersson, Henry Grahn Hermunen, Eric Dyer och Hanna Beling.

Att samla utställningen under temat Sagolikt känns logiskt. Byggnadens mörker, vindlande gångar, prång, historiska detaljer och storslagenhet sätter i gång associationer.

Flera av konstnärerna presenterar helt nya verk i utställningen.

Bland annat Anders Stimmer som visar sex målningar på våningsplan fyra. Stimmer är född 1976 och uppvuxen i Stimmersbo i södra Dalarna dit han återvänt efter utbildning vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm.

Stimmers bygger i sitt realistiska, och skickliga, måleri sagovärldar som för tankarna till John Bauer. Stimmer befolkar sina mjuka, lockande skogsgläntor med sagoväsen, djur och halvnakna kvinnor. Det är suggestivt, symbolladdat, erotiskt och mångtydigt. I varje bild finns ett underliggande tema om fara som ger bilderna sprängkraft i krocken med det vackra och klassiska måleriet.

Samma känsla återkommer i Helena Blomqvist iscensättningar av unga flickor i ett Alice-i-underlandet-landskap. Med fotografier, modeller av hus och landskap, uppstoppade djur och skulpturer bygger hon en värld som kretsar kring flickor. Är det oönskade flickor? Titeln på bildsviten: The Elephant Girl - ger en hänvisning om något sådant. Flickan med sjukdomen elefantiasis, som ger kraftigt förväxta kroppsdelar, återfinns i flera av verken. Det är stillsamt, sorgset och samtidigt finns en känsla av revanschlusta, som om Blomqvist ger flickorna upprättelse, ger dem utrymme att skapa egna fantasifulla och vackra världar.

Helena Blomqvist är född i Smedjebacken och utbildad i Göteborg. Hon är verksam i Stockholm där hon finns representerad bland annat i Moderna museet, i sommar visas en samlingsutställning med hennes verk på Gamla Meken i Smedjebacken. Nästa år ger Fotografiska museet i Stockholm en utställning med hennes verk.

Hanna Belings blanka, vaxliknande figurer visas på samma plan som Blomqvists. Det är ett bra val, Belings dockor och djur har samma surrealistiska ton som Helena Blomqvists och Anders Stimmers verk. Genom att förstora och förminska figurer plockar hon fram helt olika uttryck. En bebis framstår som grotesk i jätteformat, samma form i decimeterhög storlek skickar i stället signaler om för tidig död.

I Belings bildvärld blir den lilla hyenavalpen värnlös och nästan söt i sitt kontaktsökande och nyfödda - om än pälslösa och blodiga tillstånd. Samma balansgång mellan skrämmande och gulligt återfinns i skulpturerna av en gorillaunge och ett nattdjur med förstorade ögon. Gosedjursestetiken finns där men också någonting oidentifierbart lite otäckt. Att Beling är en väl utvecklad porträttskulptör märks i de verk av människohuvuden som finns med i utställningen. Många känner igen Belings bildspråk från skulpturerna av Margareta Krook vid Dramaten i Stockholm och Astrid Lindgren-statyn på torget i Vimmerby.

I markplan har tecknaren Stina Wirsén en egen avdelning. Här finns möjlighet att följa konstnärens väg från idé, första skisser till färdig film. Pedagogiskt, humoristiskt och väldigt drivet.

På samma plan står Roy Anderssons spårvagn uppställd. Rekvisitan placerar betraktaren i Anderssons film Du levande. Den andra i en serie som började med Sånger från andar våningen och som ska avslutas med En duva satt på en gren och funderade över tillvaron. I utställningen rullar exempel på Roy Anderssons produktion och i stillbilder visas scener ur filmer och nedslag i arbetet med verken.

Ett av de största verken i utställningen är Nygårds Karin Bengtsson och Michael Ellbugs flera meter stora video- och ljudinstallation. Verket är egentligen tvådelat där Bengtssons video Sal 202 föreställande en vitklädd kvinna i dimma förstärks av Ellburgs ljudverk Umbilical Cord. Nygårds Karin Bengtssons fotokonst gränsar till måleriet i sitt uttryck, placeringen av det ljusa, skira verket i den mörka Martinhallen är perfekt.

Jörg Jeschke, skulptör från Falun, deltar för andra gången i Avesta Art. Han var med öppningsåret - även då med den nära tre meter höga skulpturen Maskintorn. En skulptur som arrangörerna bad att han skulle visa igen. Skulpturen i främst järn är sammansatt av olika delar från tillverkningsindustrier. Med en vev kör man i gång maskineriet som blir till en sinnrik orkester. Verket är fullt av humor men jag ser det också som en hyllning till arbetet och arbetaren. Som om skulpturen sjunger en sorgesång över industrialismen - en tid när maskinen behövde sin arbetare och vice versa. Med sig till årets utställning har han även två nyproducerade verk, skulpturer som ställer den arbetande människan i centrum. Inramningen med masugnarna och en stor bild på tre generationers bruksarbetare kunde inte vara bättre.

I år är det sista säsongen som fransmannen Nicolas Cesbrons installation "The post-industrial Jungle" finns i Verket. Bara Cesbrons surrealistiska djungel är värd resan till Avesta. Fantasi blandas med verklighet och skönhet med funktion. I Cesbrons händer upplevs metallen som mjuk och lekfull.

Att ta in hela Avesta Art-utställningen med alla verk låter sig inte enkelt göras på en dag. Flera besök är att rekommendera för att göra hela utställningen rättvisa.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons