Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Framtidssagor på Avesta Art

/
  • Mikael Ericssons installation Myrnebulosan. En magisk värld med uv-skulpturer som springer över golven och väggarna i en nio minuter lång berättelse.
  • Johnny Boy Erikssons enorma tejpinstallation som slingrar och klättrar runt pelarna i rosthuset
  • Guangjuan Zhangs stora skulptur Liten Jätte
  • Undergångstemat är tydligt i italienske konstnären Giacomo Costas bildsvit.
  • Avestafödde konstnären Pontus Ersbacken deltar med åtta nya verk i årets Avesta art.
  • Pontus Ersbacken med sitt verk, Motor, tillverkad av stål och segellinor.
  • Andreas Johansson visar öde platser i tredimensionella bilder i papper.

Naturens återtåg, framtida ruiner och robotsamhällen.
I årets upplaga av Avesta art finns ett tema av framåtblickande.

Det ska sägas direkt, det är en imponerande årgång av Avesta Art. Flera av verken har byggts upp på plats och utnyttjar skickligt verkets säregna och storslagna miljö. Redan i entrén möts man av Johnny Boy Erikssons makalösa tejpinstallation som slingrar och klättrar runt pelarna i rosthuset. Hela installationen är översållad med rosor, effektfullt snurrade av tejp. Centralt i kompositionen finns två uttryckslösa jättemänniskor, dränerade på kraft av rötter som skjuter ut från dem, ned i jorden och upp igen som träd med slingrande grenverk.

– Vi måste anpassa oss till naturens kraft för att kunna fortsätta vår existens, säger Eriksson som bor och verkar i Göteborg.

Sedan mitten av april har han funnits på plats i verket för att med brun packtejp bygga upp installationen.

– Nu börjar verket kännas som mitt hem, det är en magisk plats särskilt i kvällsljus.

I valsverkshallen har Mikael Ericsson byggt upp en jätterotunda. Sluten mot omvärlden och med ett överraskande inre. Upplevelsen är hisnande, som att vandra in i en himlakropp. Ett stort klot svävar i dess inre, en glob uppbyggd av flera lager med symboler föreställande framtidsmaskiner, metallskrot och robotar. På väggar och golv projiceras en nio minuter lång berättelse med hjälp av videokanoner och ultraviolett ljus som lyser upp färgerna som blir fluorescerande. Arbetsmyror springer fram och tillbaka i iver att tillverka robotar, blinda för det större sammanhanget, världsalltet med exploderande stjärnor, glitterstoft och svävande planeter som omger dem.

Även kinesiska konstnären Guangjuan Zhang arbetar med fluorescerande färg som lyser och glöder i verket Liten jätte som byggts på plats i utslagsgropen där järnet tidigare rann. Ett jättehuvud som ser ut att vara byggt av glödande malm men i själva verket består av trä, till nästa sommar planeras en ny version i stål.

Redan förra sommaren medverkade Avestafödde konstnären Pontus Ersbacken med två stora verk, en robot och en svartglänsande myra som vaktar utanför verket, de står kvar även i år. Till årets upplaga av utställningen bidrar han även med åtta nya verk som står utplacerade på flera platser i verket. Hans stora skulpturer svävar som planeter, till synes tyngdlösa trots sina järnkroppar. Verken får flera dimensioner med hjälp av belysning där skuggan blir en del av kompositionen. Ersbacken har i flera verk utgått från en frömetafor, där han visar olika stadier av utveckling med hjälp av trianglar och stavar som fogats samman till mjuka former. De mjuka formerna återkommer i skulpturerna där Ersbacken klätt stålet med färgstarka segellinor och skapat former som för tankarna till havsanemoner och exotiska fåglar.

– Det har varit roligt att arbeta med stålet på det här viset, rundare former som jag annars använder när jag bearbetar sten. Jag började arbeta med fröformerna redan på utbildningen i Steneby för tio år sedan, sedan har de legat ofärdig. Nu fick jag en möjlighet att göra klart, säger Pontus Ersbacken som i dag bor i Visby.

Intill Ersbackens verk i stora hallen hänger ett stort fotografi av italienske konstnären Giacomo Costa. Motivet är en sjunken stad. Husrester står upp som skelettdelar, vattenväxterna har tagit över och trängt undan det urbana. Samma undergångstema går igen i bildsviten som visas på fjärde våningen av samma konstnär. Han undersöker vad som blir morgondagens ruiner, jättesportarenan med gapande hål, ödsliga och övergivna betonghöghus där växtligheten trängt fram och återtagit marken.

Andreas Johansson arbetar med samma tema. Öde platser i städernas utkanter återkommer i hans tredimensionella bilder i papper. Bilder av trasiga fasader, uppbruten asfalt och övergivna byggnader fogas samman till nya stadslandskap i upplösning. Ett av verken är uppfört särskilt för platsen med grästuvor som tränger igenom betonggolvet och där skuggorna samspelar och bidrar med ytterligare komponenter till verket. Andreas ställer ut tillsammans med Lena Johansson. Hennes detaljrika och skickligt utförda fotorealistiska målningar av betonghus och unga kvinnor knyter an till dubbelheten i Andreas installationer. Skört kombineras med starkt, det uppbyggda möter det raserade.

Ett besök på Avesta art tar tid, samtliga 16 konstnärer som medverkar är alla värda att uppmärksammas, och vissa verk vill man uppleva om och om igen. Jag hade väldigt svårt att slita mig från Mikael Ericsson hemliga jätterotunda som dolde ett magiskt universum.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons