2012
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: John Cusack, Amanda Peet, Chiwetel Ejiofor med flera
Om lite drygt två år är det kört för oss allihop. Åtminstone om man ska tro
den nya katastroffilmen 2012, en historia skapad enligt samma recept som
Armageddon eller The Day After Tomorrow, med den enda skillnaden att den här
gången ryker precis allt.
Den föga läste författaren Jackson Curtis, spelad av John Cusack, får visa sig
duktig på ett helt annat plan när jordens undergång plötsligt står för
dörren. Tillsammans med barnen, exfrun och hennes nye karl flyr han mot
räddningen, medan världen bokstavligen rasar samman alldeles bakom.
Filmens handling är förlagd till, just det, 2012. Att hela jordens befolkning
kan hälsa hem detta år är något Mayafolket förutspådde redan för en evighet
sedan. När nutidens forskare sent omsider hinner ikapp deras profetia,
brinner det förstås i knutarna. Svinrika personer får köpa en biljett till
undsättningen, närmare bestämt en plats på en internationell mystisk
farkost, gömd bakom en damm i Kina. Prislappen ligger i runda slängar på en
miljard euro.
Det amerikanska samhällets syn på familjen som en urstark institution
genomsyrar hela filmen. 2012 är faktiskt en berättelse om familjeband
snarare än om Domedagen. Och inget ont i det. Men det har gjorts så
ofantligt många gånger förut, och en film som inte riktigt kan bestämma sig
för ett enda tema övertygar sällan, inte ens om den får hålla på i två och
en halv timme.
Jag kommer att tänka på fenomenet Zolas häst. Man bryr sig inte om dussintalet
skjutna gruvarbetare i Zolas roman, bara om den stackars hästen som lämnades
ensam kvar i gångarna. I 2012 lämnas man relativt oberörd av att se hela
metropoler störta i avgrunden, bara familjen klarar sig...
Men det är vrålsnyggt, hisnande och bitvis spännande som tusan, vilket förstås
räcker långt.
David Gustafsson
|
|
Publicerad: 2009-11-13 21:04
Skriv ut
| 
|
|
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
