Så olika
Regi: Helena Bergström ?
I rollerna: Ingela Olsson, Anna Ulrika Ericsson, Philip Zandén, Johan Widerberg, m fl
Lemurer, sälar, vild förälskelse och två helt olika systrar prånglas in i
berättelsen då Helena Bergström regisserar för andra gången.
Storasystern Lotta (Ingela Olsson) är nytillsatt finansborgarråd i Stockholm
och nyskild mamma, medan lillsyrran Sanna, (Anna Ulrika Ericsson) en
spacklad karriärist till tv-producent, har som främsta uppdrag att få igenom
ett nytt fräscht programalternativ till allsång på Skansen.
Väl i Stadshuset, kontra Skansen dyker diverse potentiella makar upp.
Systrarna faller pladask var och en på sitt sätt.
Att präktiga Lotta kärar ner sig i oppositionsborgarrådet som spelas av
(Philip Zandén) över en kopieringsapparat i Stadshuset är ett av alla
bisarra dramer i filmen. Till slut är den ena relationen noggrant insnärjd i
den andra, medan älgar, grisar och sjölejon friskt klipps in i var och
varannan scen, inte enbart för att charma den fiktiva tv-publiken, utan även
biotittarna.
Ingela Olsson är filmens stora behållning i sin storasysterroll. Hon är skarp
och det blir förvisso ännu tydligare intill Anna Ulrika Ericsson och hennes
försök till att tolka den tokiga, sexiga och frispråkiga systern som pinsamt
nog ter sig med lik Helena Bergström än Helena Bergström själv.
Jag skäms mycket och skrattar, dock av helt fel anledning för filmbetygets
bästa. Samtidigt blir allt så knäppt att det faktiskt blir kul på riktigt.
Bergströms regidebut Se upp för dårarna var helt enkelt långt mer
framgångsrik, både jämställdhets- och charmmässigt än detta hopkok av
Skansenromantik och kåtslag varvat med tårdrypande repliker som "Det
är inte lätt att vara en människa".
Åsa Johansson
|
|
Publicerad: 2009-11-06 07:28
Skriv ut
| 
|
|
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
