Josef Fares hyllar farsan
Stockholm
I "Farsan" är Jan Fares mest sig själv.
Josef Fares låter sin pappa spela huvudrollen i sin nya film om kärlek, relationer och manlighet.
Det här är den svåraste film jag har gjort, säger regissören.
Det märks att Josef Fares beundrar sin far. Och vice versa.
Och regissören hymlar inte med vad syftet med nya "Farsan" är:
Det är en hyllning till farsan, så klart. Jag tycker att han är värd en hel huvudroll. Egentligen är det inte jättemycket av vår verkliga relation som speglas i filmen, men det är klart att den har inspirerat, säger Josef Fares och sneglar på sin pappa i soffan på hotell Rival i Stockholm där de båda tar emot pressen inför premiären på fredagen.
Runt "Farsan" rör sig olika parkonstellationer, allt från farsan Aziz egen son med fru till arbetskamraten Juan med hunden Dino. Den gemensamma nämnaren stavas svårigheter att kommunicera, att förstå varandra. Den svåra frågan om vad som är manligt, och vad som förväntas av en i relationer, är också, som ofta i Josef Fares filmer, central.
Kommunikation
Ett exempel är hur Aziz son Sami inte vågar berätta för farsan att han inte kan få barn, utan får sin fru Amanda att bära en fejkad gravidmage.
Alltså det där med att farsan vill ha barnbarn är ju samma i verkliga livet...men inte mer. Annars har vi nog rätt bra kommunikation, eller hur?
Jan Fares tittar på sin son, lyfter på ögonbrynen och utbrister:
Javisst! Och jag vill ha barnbarn, det är ju självklart.
Jan Fares är ingen novis i skådespelarsammanhang, utan har haft flera små roller i Josef Fares tidigare filmer. Mest känd är han kanske för sin medverkan i "Jalla jalla".
Men jag är imponerad av farsans tålamod under inspelningarna nu, tidigare har det ju varit bara mindre roller. Han jobbar så att han lär sig alla repliker utantill, även de andra skådespelarnas, det är rätt ovanligt faktiskt, säger Josef Fares.
Jan Fares, som själv inte läser svenska, förklarar närmare:
Jag samlar det i huvudet och sen behöver Josef bara säga ett eller några ord så kommer allt på en gång.
Svåraste filmen
Även om filmen är en komedi, och den marknadsförs som "en ny skön rulle", erkänner regissören att "Farsan" är det svåraste han gjort.
Det handlar om djupa grejer liksom, samtidigt som det ska vara skoj, och enkelt. Det handlar om att få till rätt balans, ta det här med lösmagen på Amanda till exempel. Vi hade skrivit in i manus att hon skulle tappa den och såna grejer först, men det blev för flamsigt. Som om man inte tar filmens tema på allvar, och det ville inte jag.
(TTS)
|
|
Publicerad: 2010-02-08 14:54
|
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
