Fartig och röjig Goodnight Sweetheart
Genre: Musikal
Goodnight Sweetheart
Borlänge musikteater
Manus och produktion: Lena Frisk och Vivianne Karlsson
Svenska sångtexter: Bengt Lundberg
Regi: Dag Hellström
Var: Maximteatern, Borlänge
När: 11/9
Publik: 370, Utsålt
Kommentarer (3)
The Boppers slog igenom i slutet av 70-talet genom att göra gamla doo
wop-klassiker och är kanske mest kända för sin cover av The Spaniels gamla
50-talshit Goodnight sweetheart, goodnight. Det har Borlänge musikteater
tagit fasta på när de namngav sin nya musikal. På fredagskvällen hade den
premiär för fullsatt salong på Maximteatern i Borlänge och även om The
Boppers inte fanns med på scenen så var de minst sagt närvarande under hela
föreställningen.
Goodnight Sweetheart utspelar sig på 80-talet och handlar om ett band från
lilla Västerhåla som inte är särskilt förtjust i modern musik. Bandets
starke man och ledare övertalar sina kompisar att doo-wop skulle kunna vara
en stil för dem. När de får höra en skiva med The Boppers är saken biff. De
gör precis som The Boppers gjorde i slutet av 70-talet, de börjar spela
svängig 50- och 60-tals rock'n roll och tar sig namnet The Sweetheart.
Men i lilla Västerhåla är inte alla med på noterna. Där finns nämligen både
punkbrudar, tältmötestjejer och bonngrabbar och alla är inte lika förtjusta
i The Sweethearts framgångar.
I inledningen av Goodnight sweetheart river tältmötestjejerna av en svängig
gospelversion av Operator och punkbrudarna levererar en minst lika
medryckande Sheena is a punk rocker som sätter ribban för hela
föreställningen. Och visst håller Borlänge musikteater måttet showen igenom.
Vi får bland annat njuta av en musikaldoftande Staten och kapitalet, en
avskalad Kissing in the moonlight och en mäktig bondpolskeversion av Wip Wop
Rabadab.
Det är fartigt, röjigt och musikaliskt professionellt, speciellt med tanke på
att det är ungdomar som bär hela det sceniska framträdandet. Koreografin är
kvick och välkomponerad. Men det finns ett och annat problem som den
begåvade ensemblen inte kan rå på. Jag kan leva med de grovt tillyxade
karaktärerna i Västerhåla och den för 80-talet något märkliga
sammansättningen av bonnpöjkar i gummistövlar och kepa, frireligösa
skolflickor i knytblus och arga punkbrudar. Men om grundmoralen i Goodnight
sweetheart stavas acceptans - man duger som man är, oavsett stil och sätt -
så går ibland manusförfattarnas demokratiska vision ut över berättelsen.
Alla ska få vara med och det gör stundom att både story och helhetsintryck
blir en aning spretigt. Den här berättelsen hade mått bra av ett par mer
tydligt utmejslade huvudkaraktärer. Varför inte punkbruden China och
Kjell-Åke i The Sweethearts, spelade av Anna Frisk och Pontus Simm. De
sticker båda ut med suveränt säker röstkapacitet och imponerar stort i
duetterna Goodnight Sweetheart och Under the boardwalk. Det hade lyft
föreställningen ytterligare ett snäpp.
Läsarnas kommentarer (3):
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
Mia,
2009-09-13
18:56
Debattrådar stängs automatiskt efter en vecka.