Miss Li mer melankolisk
Falun/Borlänge
Inspelningen av nya skivan Dancing the whole way home skulle bli Miss Lis minst stressiga, men det blev precis tvärt om. DT nöje träffade henne för att prata om musik, missfall och melankoli.
- Tanken var att jag skulle vara ledig i tre månader innan skivan släpptes, så att jag skulle hinna ta det lugnt. Men det här blev ändå min stressigaste platta. När omslaget skulle lämnas klockan tolv satt vi till en minut i och jobbade, säger Linda Carlsson.
Hon började sin karriär som Miss Li med att släppa tre skivor på ett år. Sedan dröjde det ett och ett halvt år innan nya skivan
Dancing the whole way home var färdig och den tiden behövdes för att hitta fram till det nya soundet.
- Första låtarna vi skrev var egentligen typiskt gamla Miss Li. Sen började de utvecklas åt ett annat håll. Men man vet aldrig hur det blir förrän sista dagen.
Med sig in i studion hade hon 45 låtar, skrivna tillsammans med Sonny Boy Gustafsson. Hon förklarar att de kompletterar varandra utmärkt:
- Sonny är mer detaljer och melodi, jag är mer rak och enforming.
Hur går det till när ni skriver?
- Jag kan komma med en idé och så säger han kanske "det här låter som en bra refräng". Sen jobbar vi med låten i någon halvtimme. Man måste följa med strömmen med låten. Man får inte låsa sig vid hur det låter i ens huvud. Man ska låta låten bli det den ska vara, säger hon.
På plattan finns kabarékänslan och 60-tals influenserna kvar, men tornadon bakom pianot har lugnat ner sig. Den här gången har rytmerna fått stå i centrum.
- Det finns lite förskönande detaljer, det har inte funnits alls tidigare. Det här är en studioplatta. Jag kände mig redo att gå vidare med soundet, att släppa pianot, säger Linda Carlsson.
Att ständigt gå vidare och utvecklas är viktigt för henne. Mer än en gång under interjvun kallar hon sig själv rastlös. Hon är här för att prata om nya skivan och gör det gärna, men är redan på väg in i nästa. På vägen till intervjudagen i Falun skrev hon och Sonny Boy Gustafsson en ny låt.
- Jag får panik av att stanna upp. Jag kan inte göra det. Jag är rastlös och strävar hela tiden efter något nytt, något jag inte testat på. Jag gillar inte att stagnera. Vissa kör samma år efter år, som AC/DC. Jag hade tröttnat för länge sedan.
Det är inte bara musiken som bytt skepnad på Dancing the whole way home, Linda Carlsson har även tagit ett steg till som textskrivare.
- Det är min mest melankoliska skiva känns det som. Allt är självupplevt, men det behöver inte ha hänt just nu. Det kändes rätt att visa en argare sida och att kritisera mer. Det har jag varit rädd för tidigare. Jag är en typiskt snäll borlängetjej, säger hon.
Bland dem som får sig en känga finns äldre, gifta män som kladdar på unga tjejer på krogen.
- Det är konstant aktuellt, det är alltid snubbar som kommer fram och så vet man att de har en fru hemma. Så har det varit sedan jag började gå ut när jag var 17. Det är en rolig låt att köra live, eftersom den är kul. Dessutom är det skönt att avreagera sig. Alla gubbar som jag spelat den för har undrat om den handlar om dem, haha. Så folk verkar känna igen sig.
A daughter or a son hör till albumets sorgligaste ögonblick. Till tonerna av smeksamma stråkar sjunger Miss Li om ett missfall på ett hotellrum.
- Den var både svår att skriva och svår att sjunga. Jag ville inte ha den med på skivan, men skivbolaget tyckte att den skulle med. Den är utlämnande, men hur många finns det inte där ute som har varit i samma situation?
Hur kändes det när du skrivit låten?
- Det är väldigt skönt att skriva av sig i en sådan text. Texterna är terapeuter. Jag har skrivit många utlämnande låtar som aldrig har kommit med på någon skiva.
I början av karriären sa du att "låt tjejerna sprudla". Har det blivit enklare att sprudla sedan dess?
- Jag vet inte riktigt, just nu är det väl i alla fall ingen jättetrend att man ska sjunga vänt och titta ner i backen. Men jag tycker fortfarande att tjejer ska sprudla. Tjejer överlag borde ha bättre självförtroende och bättre självkänsla. Själv har jag rätt dålig självkänsla. Om jag är stressad eller mår dåligt kan jag känna att jag är världens sämsta på att göra musik, säger hon.
Men när det gäller musiken finns det en punkt där hon alltid är stenhård:
- Ibland kommer det fram folk och säger att jag borde låta någon annan spela piano. Skit på dig, tänker jag, för då har man verkligen inte fattat grejen.
Fakta: Duetterna
...Bourgeois Shangri-la med Amanda Jenssen
"I sista minuten kom jag på att det vore kul att sjunga med någon. Jag hade några favoriter och Amanda Jenssen är särskilt duktig på att sjunga. Jag tror våra röster passar ihop. Hennes är grov och rejäl och min är mer vass. Det var inte bara att ringa upp, hon ligger på ett stort bolag och de har mer kontroll där."
...Om du lämnar mig nu med Lars Winnerbäck.
"Jag stötte på honom på stan för någon vecka sedan och då pratade vi om att den är etta på Svensktoppen igen. Det är en väldigt fin låt. Jag tror att den gick fram ännu mer efter dokumentären om honom visades."
Fakta: Linda Carlsson
Ålder: 26 år.
Bor: på två ställen: övernattningslägenhet i Stockholm city och hus på Färingsö. "Och på alla hotell."
Familj: stor familj. "Mer än så vill jag inte säga."
Akutell med: nya skivan Dancing the whole way home. Turnérar hela våren och sommaren, både utomlands och i Sverige.
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
