Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljus och mörker i årets Avesta Art

/

Det ryms lika mycket mörker som ljus i årets upplaga av Avesta art, den tolfte i ordningen sedan starten 1995. I år deltar tretton konstnärer från Sverige, Finland, England, Italien och Sydkorea. Årets tema Heart & Brain är mer att se som ett motto och känns som en naturlig följd på förra årets tema Förnuft och känsla.

Annons

– Vi vill bjuda in besökarna att få ett stycke industrihistoria samtidigt som det berör i hjärta och mage, säger Kenneth Linder enhetsansvarig för Verket.

Just denna postmodernistiska krock mellan arbetet och konsten har länge varit Avesta Arts signum, genom sin platsspecifika möjlighet att visa konst i symbios med själva lokalen. Årets upplaga utgör inget undantag. En trend som känns i flera av verken i år är glas- och ljusskulptering. I Martinhallen står årets kanske mest iögonfallande bidrag i form av Aleksandra Stratimirovics Sunny day. På ett visst avstånd ser det ut som en stor lysande tavla föreställande en kvinna mot en sommarbakgrund. En obekymrad skildring av den ljusa årstids som står framför oss, kan tyckas. Men vid en närmare anblick ser vi att detta är ett slags akvarellmålning med förbehåll. En mängd glasflaskor, 4464 till antalet, bygger upp motivet. Tittar man tätt intill ser man de olika substanserna, färgerna. Med den belysta bakgrunden går tankarna till medicinskåp och medicinflaskor.

På väggen bredvid klättrar Carolina Falkholts gigantiska blåa träskulptur. En fot blir till en vinge. En tanke växer sig större, som att ha huvudet i det blå.

För italienaren Alessandro Lupi innebär Avesta Art att han ställer ut i Sverige för första gången. Hans tre installationer är mer blygsamma i omfång, drömska och lite gömda som de är i mörkret på tredje våningen. Men de lyser desto mer av inre kraft. Mängder av polyestertrådar har en i taget målats med självlysande färg. I en av installationerna tittar en lite pojke fram ur i en halvstängd, eller halvöppen kista.

– Vissa blir rädda när de ser ett barn så här, andra ser leken i det hela, berättar Lupi.

Det har tagit sin tid att spänna upp och måla trådarna.

– Tråd för tråd. Det är runt fyrahundra bara i det här verket. Endast runt två procent av det man ser utgörs av själva installationen. Resten fyller våra hjärnor i. Jag jobbar mycket med utrymmen och rymder av olika slag.

Högst upp i Verket där vinden och regnet hela tiden söker leta sig in, huserar värmländske Joakim Johansson iögonfallande oljemålningar. Med realismen som grund skapar han tvetydigt mörka motiv med många ingångar. I den centrala målningen The game syns en pojke iförd gasmask blicka tomt i förgrunden av ett abstrakt rum. I bakgrund verkar två katter sträcka sig mot ett krigsflygplan. Till höger sitter en allvarlig man, hållandes i ett papper. Kanske är han ett slags spelledare. Kanske är han och pojken densamme.

– Jag har målat i den här lite mörkt realistiska stilen i ett par år nu. I denna målning utgick jag från pojken och kompositionen, inomhus, spelledaren. Jag brukar inte berättar så mycket om mina verk för att inte förstöra för betraktarens idéer genom att ge fel ledtrådar, förklara Johansson

Lee Yongbaek gör också sin Sverigedebut med verket Angel-Soldier. Uniformer med blomsterkamouflage blir till en kommentar om soldaten som frälsare eller dödens blomsterskrudade sändebud.

Vid fjolårets utställning uppmärksammades Guangjuan Zhang för sin glödande skulptur Small giant. den står kvar i utslagsgropen men i år kompletterar hon även med det mer sorgsvepta glasverket The first voice is the last voice. Den belyser ett minne från barndomens Kina och dess ettbarnspolitik. En liten flicka som hade lämnats i skogen för att dö. I installationen symboliseras det av ett par skor på den snötäckta marken. Barnet är vänt från de överlevande barn och mellan dem står ett bord i med glastärningar.

Kvar sedan förra året är även Mikael Ericssons uppskattade videoprojektion Myrnebulosan och Matti Kalkamos kontemplativa installation Destination salvation.

Lucy Glendinning jobbar också hon med stilla medel. Feather child är en av flera gripande skulpturer i gips klädd med svarta kalkonfjädrar. Motivet är en människogestalt, liggandes på sidan som i sömn eller evig dvala. Hon ställer frågor om framtidens genmanipulation. Vem blir lyckad eller misslyckad? Kommer vi likt Ikaros bränna våra vingar?

Om glas är ett framträdande material i år, så finns det i överflöd i Ingalena Klenells skog av kristall i Borderland. Verket har tidigare visats i USA men får rymmer här också Dalälven, flytandes spegelblank i mötet mellan industri och natur, civilisation och vildmark.

Två andra konstnärer som arbetar med våra uppfattningar om verkligheten i är Lina Jaros i sina lekfullt scenografiska fotografier i Room with a view, samt Maria Nordins animerade akvarellsekvenser.

Sist men inte minst uppmärksammas Gunilla Bergström och hennes sagoboksfigur Alfons Åberg. En rikt tilltagen avdelning lockar till lek för de små och nostalgi för de äldre när den 41-åriga pojkens äventyr här tar klivet ut ur böckerna.

Avesta Art håller vernissage på lördag 12-16 och har öppet fram till den 8 september.

.

Annons
Annons
Annons