Annons
Annons
Annons

Konsten växer på Skankaloss

Ingen festival utan musik, brukar det heta. Men för Skankaloss gäller även det motsatta. Konsten tar i år en större och viktigare plats.

Gagnef-festivalen Skankaloss satsar åter fullt på konsten, med sammanlagt närmare tjugotalet medverkande konstnärer eller konstellationer. Två av dem, Roger Andersson och Julia Peirone, ställer ut i fjolårets debuterande galleri i Gagnefs gamla Missionshus. Resten har som vanligt installerats i bredvidliggande Folkparken i Ängsholn.

– Vi testade konstens värde lite grann förra året genom att minska på antalet konstverk i parken. Men vi fick klagomål på att det var för lite, så nu är det fler igen, berättar festivalansvarige Mattias Norström.

Han kan också skönja en tendens i årets konst.

- Det är lite mörkare i år.

Han visar runt bland konstverken under hektisk uppbyggnad överallt i parken.

Ett exempel är Goran Hassanpours vakttorn i trä som mäktigt reser sig mellan gröna björkar. På marken väntar rullar av taggtråd att viras runt det.

Bredvid är Valand-studenten Josefine Östberg Olsson i full färd med att montera sitt konstverk - en säng med en övertäckt person. Det är direkt inspirerat av domedagssekten Heaven's gate i USA.

– Jag som har växt upp i en liten kyrkby har alltid varit intresserad av fenomenet sekter, särskilt nu i år när världen sägs ska gå under den 21 december, menar hon skräckförtjust.

Intill ett buskage ligger ett antal fårhuvuden avgjutna i gips, skapade av Haidar Mahdi. De väntar likbeka på att pålas upp i gräsmattan.

Tung symbolik kan tyckas, men just denna kontrast mellan det existentiella genom konsten, och det omedelbara i avslappnat festivalhäng en solig sommardag är just en av Skankaloss styrkor.

Vid ett bord sitter konstnären Makode Linde och äter frukost. Inte tårta dock. Han blev ju rikskänd i våras då kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth hamnade i blåsväder efter att ha låtit sig väl smaka av hans "blackface-tårta" på Moderna museet. Då som nu jobbar Linde ofta med frågor som problematiserar rasism och tillhörighet. I parken har han låtit inmuta ett litet område, ett reservat dit besökarna får tillträde efter en initiationsrit.

– Det ska bli en obskyr blandning av VIP-rum och reservat. Jag gillar trånga utrymmen, säger han och exemplifierar med ett tillfälle då han DJ-ade för femton personer inne på en handikapptoalett.

Lindes reservat kommer att fungera lite som ett psykosocialt experiment. När kvällningen faller kanske man inte längre känner igen varandra när man bakom ansiktsmålningarna rör sig ute på det stora festivalområdet.

– Alla är välkomna att transformera sig bortom våra vardagliga grådaskiga jag, till "en av oss". Kanske ansiktsfärgerna även skyddar mot myggen, gissar Linde med ett leende.

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons