Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Höstsalong i behov av nytändning

/

Det mesta är sig likt i årets upplaga av DalaKonst.
Maria Backman ser en jämntjock höstsalong som skulle må bra av nya idéer.

Annons

Det är som det är med Höstsalongen Dalakonst - allt är sig likt. Dalarnas Konstförening med ny styrelse har fortsatt i de upptrampade hjulspåren, enligt samma koncept som de senaste trettinånting åren. Höstsalongen är en utställning dit ALLA får lämna in konstverk för jurybedömning och ungefär fifty/fifty av amatörer och professionella konstnärer finns representerade bland årets 68 deltagare. De traditionella teknikerna dominerar totalt: olje- och akrylmåleri i lagom format, akvarell, grafik, mindre skulpturer i lera och blandade material. Endast ett par foton och några fotobaserade tryck finns med, däremot finns flera textilbaserade verk än vanligt.

Kommissarien Anne Blijdenstein har gjort ett kompetent jobb i urvalet utifrån förutsättningarna, naturligtvis präglas valet av hennes eget konstnärskap som har lång yrkeserfarenhet med sig. Hängningen är dock helt enkelt tråkig, tematiskt ordnad och i viss samordning enligt färgskala. På detta sätt understryker hängningen en sorts enhet snarare än att sätta konstverk i oväntade möten med varandra; det blir onödigt jämntjockt. I det mindre rummet i rummet har kommissarien gått loss på natur i färg – här fungerar hängningen enligt tema och kulör.

P-O Söderlund är kommissarien Anne Blijdensteins val. Hans fem tredimensionella verk hänger på hedersplats mitt i rummet. Söderlund är en påhittare, en mångsysslare inom konsten, med bakgrund i såväl textil och design som bild och skulptur. Här visar han några mindre verk i collage- eller assemblageteknik där han, med ett närmast kubistiskt formspråk leker med form och färg. Det är ett hantverksskickligt arbete som konsekvent och formmässigt säkert genomförts i den mindre skalan.

Några verk sticker ut – en akvarell, ett porträtt av en ung man av Grälls Johan Kvarnström, känsligt, exakt och bra iakttaget, stillöst i en god mening. Lars Dahlströms målning Tjärna Ängar, det enda verket med påtaglig samtidsanknytning – en grupp beslöjade somaliska kvinnor väntande på bussen i snögloppet. Maj Schöldström-Edströms barnporträtt Astrid – bra fångad, och snyggt komponerad i färg och form, ögonblicksbild av en liten flicka upptagen av något viktigt. Anne Carlquists virkade noshörning är en kraftfull gestalt i ett oväntat material. Nicklas Hammarbäcks små torrnålar avbildande ungdomar i stadsmiljö är bra utförda och med fin närvaro.

Fäbodstintor, kurbitsar och dalahästar lyser med sin frånvaro, avsiktligt bortvalda i gallringen. Årets utställning visar inga särskilda konstnärliga trender; här finns allt från blommor och växter till abstrakta målningar eller varg, gris, kaniner och katter i måleri och grafik. Det hävdvunna konceptet för Höstsalongen gör att utställningen varken blir en amatörutställning eller en utställning där professionella konstnärers verksamhet visas, på så sätt vare sig en folklig "låt hundra blommor blomma-idé" eller en aktuell översikt över länets professionella konstnärers arbete. Dessutom är utställningen sedan ett par år förlagd till en mindre lokal i museet, med lägre takhöjd och massor av röriga väggytor vilket medför att hängningen får större betydelse för uppfattningen av verken. Dalarnas Konstförening borde för sin egen trovärdighets skull visa större medvetenhet om dessa frågor.

Annons
Annons
Annons