Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

En utställning som känns

/
  • Lisa Jeannins och Rolf Schuurmans
  • I Mari Kretz verk
  • Trevliga, klappvänliga figurer, välkomnar besökarna i Lisa Jeannins och Rolf Schuurmans
  • För hörande och seende finns hörselkåpor och ögonmasker att låna för att uppleva utställningen med andra sinnen. Här känner sig Cecilia Ekebjär sig fram i Nadja Ekmans flerdimensionella verk
  • Julia Adzukis 700 år gamla askträd blir en omfamnande vagga.

Vad kan konst vara utan syn- och hörselintryck?
Mycket och bra, visar en utställning som öppnar i Rättviks konsthall.

Med övertygelsen om att konst kan nå fram och beröra människor utan att blanda in hörsel eller syn, drog Po Hagström tillsammans med ABF i Örebro Län för några år sedan i gång projektet som lett fram till utställningen "Kännbart".

Tanken är att utforskar nya tekniker och förhållningssätt där besökare som inte hör eller ser, eller har en kombination av syn- och hörselnedsättning, ska kunna ta del av utställningen.

De inbjudna samtidskonstnärerna i projektet har inte anpassat sina verk utan arbetar sedan tidigare med taktila material och tekniker som fungerar särskilt bra i en utställning där fler sinnen än syn och hörsel är involverade.

Sex verk ingår i utställningen, totalt medverkar sju konstnärer. I Rättvik möts besökarna redan i entréhallen av Nadja Ekmans flerdimensionella verk "Sök" som bygger på foto och skulptur. I en utbränd skog står en kvinna, från hennes händer löper koppel fram till fem hundar som står grupperade på en mjuk matta.

Jag fick uppleva verket med ögonbindel och hörselkåpor. Känna mig fram över djuren skapade i material som trä, metall och tovad ull, följa kopplen fram till gestalten vid väggen som doftade citronmeliss och något sött, kanske av karamellerna hon gömde i ena fickan?

Efter en första känsla av okontroll, var upplevelsen odelat positiv och utvecklande. En insikt om hur mycket jag litar på syn och hörsel, att det finns flera sinnen som på ett annat sätt, men lika väl kan förmedla intryck och berättelser.

Inne i konsthallen tar jag av mig ögonbindel och hörselkåpor, även om utställningen uppmuntrar till att använda känsel som främsta sinne är den väldigt fin även visuellt.

Inte minst Mari Kretz verk "La Luna" som är en installation med en upp- och nedvänd trädrot som reser sig ur ett salongsbord och en stor gul måne ovanför.

Att det är ett rotsystem framgår inte direkt, det skulle lika gärna kunna vara en avlövad krona, det blir tydligt att trädet upprepar sin form ovan och under jord.

Fyra stolar står runt bordet, två är redan upptagna av två jättehuvuden med markerade ansiktsdrag och cigaretter instuckna mellan läpparna.

När man sitter ned på en av stolarna upptäcker man vibrationerna som trädet kommunicerar. Starkare närmare stammen, svagare längre ifrån. På bordet finns benrester, knivar (nedslipade) och spelkort som berättar om ett pågående skeende.

Centralt i rummet breder Lisa Jeannins och Rolf Schuurmans "Medicinhjulet" ut sig. Namn och tema är lånat från Indianerna, men samma motiv, om en fysisk struktur för att göra andliga utflykter, återfinns i flera kulturer. Här representeras hjulet av en uppbyggd cirkel indelad i fyra avdelningar, en för varje vädersträck och element - luft, eld, vatten och jord. En sittvänlig träkonstruktion löper igenom alla fyra avdelningar som presenterar besökarna för olika individer som befolkar de olika rummen. En klappvänlig gorilla sitter bekvämt ihopkrupen i delen som representerar natten och jordens element. Eller är det ett får, eller en älg? Svårt att avgöra. Även i de andra avdelningarna välkomnas besökarna av individer som inbjuder till kontakt. Besökarna uppmuntras att ta av sig skorna för att på bästa sätt uppleva trolltrummans rytm genom golvet.

Om Jeannins och Schuurmans hjul är öppet är Matti Kallioinen verk - "Frekvensomfång" - mer omslutande. I en enmans-hammock avskärmar sig besökaren med mjuka tyggardiner. Snart rullar en symfoni av rörelser i gång, en slags tyst musik som skapas av 15 vibrerande motorer. Svaga luftströmmar mot ansiktet följer verkets skiftande stämningar.

En liknande musikalisk upplevelse ges i Julia Adzukis 700 år gamla askträd som gröpts ur till en omfamnande vagga att lägga sig ned i. Utanpå trädet har Adzuki fäst pianosträngar stämda i olika toner som besökarna kan spela på vilket ger resonans i hela kroppen för den som ligger i trädet.

Längst in i utställningshallen finns Maria Luostarinen "Drömsamlare". Ett svart tält med inbjudande stor öppning. Här finns en schäslong att lägga sig ned och drömma på. Ett skrivbord att i punktskrift, eller med penna, skriva ned sina drömmar och posta i en låda. Några drömmar hänger nedtecknade i punktskrift från en krona fäst i ena hörnet.

Under två år kommer "Drömsamlaren" registrera och ta emot drömmar som arkiveras och successivt presenteras i verket.

Parallellt med "Kännbart" visas i bibliotekets entréhall fotoutställningen "Våga se" med taktil foto,

Arbeten av tre fotografer med dövblindhet, Graciela Gonzalo-Sundström, Göran Rydberg och Rolf Eriksson, visas för såväl seende som synskadade.

Genom reliefer i bilderna, koordinater och punkttext, är det möjligt för synskadade personer att en bildupplevelse från samma bild som visas för seende personer.

Mer från DT Kultur

Följ DT Kultur på facebook.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons