Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Här är stadsbyggnadsdebatten het just nu

/
  • Urbanhistorikern Håkan Forsell ser att Stockholm har mycket att lära av stadsplaneringen i mindre och mellanstora svenska städer.

Var rör det sig i stadsbyggnadsfrågor i dag? Vilka trätoämnen finns och vilka är de stora strömningarna? Vi satte oss ner med urbanhistorikern Håkan Forsell för ett samtal om dessa frågor med fokus på små och mellanstora svenska städer och hittade nio olika teman.

Symbolbyggnader

Många städer vill ha en byggnad som sätter staden på kartan. Och denna byggnad får gärna vara hög, som skyskrapan Turning Torso i Malmö.

Håkan Forsell tror dock att det inte går att sätta sig på kartan med en skyskrapa längre, om det någonsin har gjort det.

– Nej, det tror inte jag. Om man är intresserad av urbana kvaliteter ska man hålla sig borta från höga hus. Höga hus har alldeles för dålig täckning ner mot gatan, förutom i stora metropoler som New York eller Tokyo. I en mellanstor stad i Sverige blir ett sådant hus bara en ikonbyggnad. Det gick väl hem med nöd och näppe med Turning Torso, men alla som kommer efter blir bara epigoner. Det är ingenting som det går att bygga en hel rörelse på.

Små och mellanstora svenska städer har mycket annat spännande att bygga vidare på, menar Håkan Forsell. Han återkommer till att han tycker att hans studenter i Stockholm numera har dålig kunskap om produktionen i Sverige. Vad platser lever av, den starka råvarukoppling som finns till platser i landet och varför städer en gång har växt fram. Han tror på att låta tidigare produktionsområden växa in i städerna och nämner Västerås som ett gott exempel.

– Om man ska ägna sig åt symbolbyggande ska man snarare ägna sig åt denna del, för där bottnar man på ett helt annat sätt än i en skyskrapa.

.

Externa köpcentrum

En av de stora rörelserna i städerna, som inte får lika stor uppmärksamhet som de mer konfliktfyllda dragkamperna om enskilda byggnader, är flytten av handeln från centrum till städernas periferi. Vissa städer håller dock emot utvecklingen och har en genomtänkt strategi, medan andra städer inte har en lika tydlig idé om vad de vill med stadskärnorna.

– Några mellanstora städer, som Landskrona, har haft ambitioner att förhindra etablering av köpcentra utanför stadskärnorna. I vissa städer har dessa frågor drivits starkare av handlarna än av kommunen, säger Håkan Forsell.

Längre fram i Vår stad-serien fördjupar vi oss i denna fråga.

.

Förtätning

En av tidens stora frågor, som hänger likt ett paraply över flera av de andra stadsbyggnadsdebatterna, är förtätningen.

Städerna växer. Fler vill bo i dem. Men hur kan vi bygga utan att göra om gamla misstag?

Konflikten rör inte förtätningen i sig, utan hur denna ska gå till.

– Hur ska staden förtätas? Och där blir debatten svårare när det socioekonomiska jämlikhetsperspektivet kommer in.

Hettan i debatten höjs när förtätningen ska ske i socioekonomiskt starka områden. För att städerna ska rymma fler och samtidigt vara hållbara, måste privilegierade grupper bjuda till.

Yimbys ställs mot Nimbys i stadsbyggnadsdebatten. De förra förespråkar ofta kvartersstaden som modell och är aktiva i Facebook-grupper.

– Det finns många andra lösningar som också skulle kunna fungera, så jag kan tycka att det blir ibland ensidigt att bara fokusera på kvartersstaden. Och kvartersstaden som dominerande form gäller dessutom inte för många svenska mellanstora städer som har en helt annan struktur och planeringshistoria. För att återigen ta Västerås som exempel: en gammal stadskärna vars trähusstadskaraktär levde kvar ända fram till de stora cityregleringarna på 1960- och 70-talen.

.

Vad definierar vår tid inom stadsbyggnad?

Om vi i framtiden ser tillbaka på de senaste två decennierna, vad kommer då att utmärka denna tid som, säg, miljonprogrammet gjorde under 1960- och 70-talen?

En svår fråga, självklart, då det i nuet är svårt att skönja mönster som framstår tydligare i efterhand.

Håkan Forsell tror inte att det är de aktiva handlingarna som definierar denna era, som jättesatsningen på miljonprogrammet. Utan snarare bristen på handling.

– Varför lät vi bostadsfrågan driva vind för våg i decennier, oavsett vem som styrde landet? Varför lät vi en del av befolkningen berika sig så mycket på just denna sektor? Det har varit en bostadspolitik som genom undfallenhet har drivit fram stora klyftor i samhället. Det löser sig nog, har man tänkt. I 20 år gjorde vi ingenting. Just bostadsfrågan är ett sådan känsligt och komplicerat område, eventuellt har vi bara börjat ställa denna process till rätta igen, säger han.

.

Stadsarkitektens renässans

Många svenska kommuner återinsätter nu rollen som stadsarkitekt. Efter decennier i skuggan, har nu arkitektkåren fått ett nytt självförtroende.

– Vi är inne i en renässans för den yrkesrollen och jag tror att det beror på att arkitekternas organisationer har varit skickliga i att visa att arkitekten ska ha en ledande position i stadsplaneringen. Det är inte bara en renässans för just den titeln i kommunerna utan en renässans för yrkesrollen som arkitekt – arkitekten ska inte bara rita och planera mark utan vara med och bygga samhället.

– Även vår podcast Staden har varit på ett medvetet samarbete från Sveriges Arkitekters sida. Där man har visat att man vill investera i kunskapsbyggandet kring städer. Att man behöver en stor kännedom från olika forskningsfält och om sociala, ekonomiska och historiska förhållanden för att kunna gestalta framtidens samhällen.

– Dagens arkitekter vill inte bara leverera ritningar. De vill vara med i debatten och ha en röst som betyder någonting.

.

Migration

Sverige har på kort tid fått ett tillskott av människor som behöver arbete och bostad. Och migrationen märks mer i små- och mellanstora städer än exempelvis på Södermalm i Stockholm, där intervjun med Håkan Forsell görs.

Nya bostäder måste byggas utan att göra om misstaget att bygga förortsenklaver som stigmatiseras. Men i innerstädernas socioekonomiskt starka miljöer finns enorma ekonomiska värden samlade i boendet som kan riskera hela samhällsekonomin om tornen börjar svaja. Bostadspolitiken är insnärjd i andra stora politikområden som gör den svårhanterlig.

En annan aspekt av migrationen är att staden får nya zoner som för tankarna till exempelvis USA, där olika etniciteter inte bara tvingas av ekonomiska orsaker till vissa områden utan aktivt söker upp dem.

– Det finns också något naturligt att människor väljer att bosätta sig på en viss plats eftersom de känner att där finns det andra som de delar språk och kultur med, kanske finns det släktingar där också. Det är ett vanligt sätt att bygga städer genom historien – att människor söker sig till sitt ”näste”. I många fall behöver det inte bli uteslutande utan det kan fungera stabiliserande. Integration kan gå till på flera olika sätt, så länge nyckelinstitutioner fungerar: skolan, språkundervisningen och arbetsmarknad.

.

Bilens roll

Stadsbyggnadsdebatten dirigeras från främst Stockholm. Vilket märks när exempelvis bilens roll i framtidens städer dryftas. Bilen har en helt annan roll i små och mellanstora städer, där livet kretsar mer kring bilen och där lokaltrafiken inte är lika utbyggd som i de stora städerna.

– Det är jobbigt att ha bil i Stockholm, och dyrt. Jag har inte haft bil på flera år, och det är en lättnad. Man märker också ute i Europa, att städer som har ambitioner att vara moderna och attraktiva för marknader och hållbarhet, de bekämpar bilism. För mycket biltrafik är lite sunkigt. Men jag har insett att det är en väldigt storstadscentrerad debatt som förs kring bilen. När de värsta antibilförespråkarna går loss blir det tydligt att de inte har varit i Gävle eller ännu mindre städer där bilen fortfarande har en stark position, också av nödvändighet på grund av avstånd och gles kollektivtrafik.

.

Primärstäderna växer

Urbaniseringen är på intet sätt ett nytt fenomen. Men medan Sverige, likt andra länder i Europa, tidigare hade en jämnare fördelning av befolkningen över landet, är det nu de så kallade primärstäderna som drar ifrån. Det är inte ens säkert att det är Stockholm med omkringliggande kommuner som är vinnare i en sådan utveckling.

– Det finns farhågor i vissa delar av Stockholms näringsliv som rör transport och export om att detta inte är någonting som stannar på nationell nivå, utan just nu pågår en kamp som ligger över Stockholms nivå. Är det Köpenhamn, Helsingfors eller kanske Hamburg som kommer att bli den nordeuropeiska primärstaden? Saker stannar inte vid nationalstaten längre och frågan är om även Stockholm kommer att ligga som en guppande mellanstad som lämnas av de företag som söker större kluster, bredare marknader och de människor som vill ha inflytande och de bästa jobben.

.

De små och mellanstora städerna som förebilder

Stadsbyggnadsdebatten må ha sitt centrum i Stockholm, men blicken har börjat riktas mot andra delar av Sverige. Örebros kommunalråd och stadsarkitekt har exempelvis inbjudits till Stockholm för att berätta hur man lyckats föra en mer kraftfull kommunal markpolitik, och hur man kan bygga stad för många utan att förstöra naturvärden. Små och mellanstora städer har inte heller sålt ut sina bostadsbolag på samma sätt som i de större städerna.

– Stockholm kan till och med ses som ett avskräckande exempel i vissa fall. Det är för dyrt att bygga, marken är för dyr, politiken har varit låst. Det finns återkommande exempel på att planerare har tittat på hur de mindre och mellanstora städerna har löst liknande frågor.

Fotnot: Håkan Forsell är professor i historia med fokus på stadshistoria och urbana studier. Tillsammans med Dan Hallemar driver han podcasten Staden.

*

Läs mer: Fler artiklar ur Vår stad finns här

Ny serie: Vad betyder staden för oss i Hälsingland?

Rösta: Så här nominerar du vackraste huset

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons