Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fnissigt och spännande i Georgien

BOK: Gabriella Björnstrand har roligt tillsammans med Thomas Engström och hans antihjälte Ludwig Licht.

Annons

Att Thomas Engström har humor lär inte ha undgått någon som läst hans krönikor eller tweets. Men att jag skulle småfnissa mig igenom stora delar av Öster om avgrunden var ändå lite otippat.

Thomas Engström får förnya sig efter senaste romanen om Ludwig Licht. Foto: Maurice Wolff

Ludwig Licht, hans protagonist sedan länge, är en före detta Stasi-anställd dubbelagent, förflyttad till privat säkerhetstjänst. Han är en konstant irritabel figur som skjuter verbala vattenpistoler på allt i sin omgivning, dåliga bilförare och köer på vägen, naiva medarbetare och politiska analfabeter. Jag tänker att han nog är en oanpasslig medborgare, i sig sympatiskt. Själv är jag en otypisk läsare av hans case, jag har inte plöjt de tre tidigare av Engström och i stort sett ingenting i den genren efter John le Carrés "Spionen som kom in från kylan". Men ibland ska man alltså sätta oskulden att vakta träsket.

Den här gången befinner sig Ludwig Licht i Georgien. Författaren har god lokalkännedom om landet och det är i miljöbeskrivningarna som den här romanen blir riktigt lustfylld, medan huvudpersonen mest verkar befinna sig i sitt eget mentala vakuum på jakt efter, man vet inte riktigt vad. Men det ska visa sig, och det ska jag inte spoila.

Storpolitikens lokalförmågor och internationella höjdare korsar varandras vägar under en händelsediger vecka som börjar med två terrordåd. En viss Pauline Hollister tar kontakt med Licht i ett viktigt ärende, varpå hon försvinner. En av hans chefer blir mördad. Hans son kommer på besök, och komplicerar tillvaron för honom. Det är många förvirrade förbindelser som ska förklaras i en thriller av politisk art; alla bär på hemligheter, och varje gång de uppdagas känner man: Jaha, minsann, där ser man, var det inte mer. En känsla av meningslöshet infinner sig. Eller, som Pauline Hollister uttrycker det: ”Det är ingen som vinner längre. Inte på den här planeten. Inte i den här helvetesepoken vi har hamnat i nu”.

Dialogerna är som gjorda för en hårdkokt film där den manliga vokabulären går på speed och lakonismer"

Intrigerna gör mig lite nervös, vilket väl är meningen. Jag lider med den svettige Ludwig Licht och hans kompanjoner, och får en fast punkt först när de spårat den före detta Stasichefen, Frauke Koch och hennes gorillagäng på kartan. Koch är den centrala antagonisten, en fanatiker, skolad i ryska säkerhetstjänstens grymheter, hyfsat matchad av CIA:s motsvarigheter.

Intrigerna mellan de på den aldrig helt rätta sidan (väst) och de på den avskyvärda (ryska) blir en smula James-Bond-aktiga, och dialogerna är som gjorda för en hårdkokt film där den manliga vokabulären går på speed och lakonismer. Ibland rusar språket iväg med vitsandets mekanik. Ibland pustar man ut vid en strålande fjälldal eller ett stekhett Tbilisi plötsligt genomströmmat av ångande regn, ett ögonblicks befrielse från både intrig och ironisk macho-vokabulär. En befrielse som visar en annan sida av författaren, den som kan skriva både vackert och initierat om det land han bodde i en tid.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler recensioner av facklitteratur finns att läsa här

Läs mer: Isabelle Ståhl i topp när vi listar fem favoritböcker från maj-juni

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

Det jag också njuter av, är de flyktiga men livfulla porträtten; en georgisk taxichaufför, en filosofisk präst, en bitch till amerikansk ambassadör och en georgisk oligark som tror sig styra sitt land med oantastlig upphöjdhet. Bitvis är det också ganska synd om den desillusionerade Licht och hans trötta vandring genom världens alla enfaldiga motsättningar. Pratigheten – cirka en fjärdedel av boken är dialog – och distanseringen förtar spänningen emellanåt, och oavsett hur skickligt det är genomfört uppstår en sorts spektakelkänsla. Något i stil med Ludwig Lichts Ljusshow.

Det är nog, som författaren själv antytt, dags att överlämna Ludwig till det stora kollektiva minnet. Dags för Thomas Engströms sprakande begåvning att förnya sig.

*

LITTERATUR

Thomas Engström

"Öster om avgrunden"

(Albert Bonniers förlag)

Annons
Annons
Annons