Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Debattsvar: "De kvinnliga tonsättarnas musik måste göras tillgänglig"

/


Replik: Dalasinfoniettans höstprogram och Vart tog de kvinnliga tonsättarna vägen?

Du har rätt Cecilia!

Det finns mycket jämställdhetsarbete kvar att göra i landets orkestrar. Rapporter och statistik förmedlas frekvent, och när det presenteras i press och media så är det gärna i en ton av att jämställdheten borde vara lätt fixad. Om känslan är att vi hade mer fokus på kvinnliga tonsättare under våren, har vi då totalt kollapsat samma höst? Menar vi inte allvar?

Det gör vi. Vi vill verklig förändring, men låt oss ge en djupare bild av hur repertoararbetet ser ut och vilka svårigheter som finns.

KVAST gör ett viktigt arbete, men rapporten 2014/15 fick en hel del kritik då den utgick från en begränsad del av orkestrarnas verksamhet. Men nog har det tagit fart runt om i landets orkestrar och konserthus. Flera orkestrar har flyttat fram positionerna för både kvinnliga tonsättare och dirigenter. Vi vet att andra kommit längre och vi vet att vi måste anstränga oss ytterligare.

På Musik i Dalarna arbetar vi sedan snart ett år tillbaka med en treårs-strategi för att öka jämställdheten såväl i repertoaren som bland solister och dirigenter. Ett arbete som både ledning och musiker är engagerade i. På Musik i Dalarna har vi tagit hjälp av den repertoarbank som KVAST erbjuder under flera år. Det är genom den vi har kommit i kontakt med verk som Sally Beamish "Flight of the Eagle" (som spelades under vårens skolkonserter), Charlotte Bray "Black Rainbow" (kommer i vår), Carin Malmlöf-Forssling med flera tonsättare och verk. Problemet med repertoarbanken är att även om den är mycket omfattande, ca 1670 verk, så är det ytterst få som är spelbara med den besättning vi har i Dalasinfoniettan idag.

Johanna Grut har gjort en fantastisk inventering som sammanställer svenska kvinnlig tonsättares verk som finns i Musik och Teaterbibliotekets samlingar. Totalt mer än 2500 verk av kvinnliga tonsättare finns i dessa listor. Listorna är fantastiska men verkligheten är mycket mer komplex.

Att vara en liten sinfonietta har sina fördelar, men också nackdelar då vi inte kan spela alla orkesterverk, då vi bland annat inte har några trombonister anställda i orkestern. Att ett verk har skrivits till Radiosymfonikerna hjälper inte oss. De är 94 musiker vi är 28! Däremot kan och bör vi spela ännu fler verk av kvinnliga tonsättare än vi redan gör i våra kammarmusikproduktioner, där även vi har rätt besättning för den skrivna musiken.

Kungl. Musikaliska Akademiens projekt Levande musikarv som listar äldre tonsättningar av både manliga och kvinnliga tonsättare, omfattas av samma typ av problematik. Svenska kvinnliga tonsättare har till största delen antingen skrivit kammarmusik, sånger för en röst och piano, eller komponerat för stor romantisk symfoniorkester och återigen hamnar mycket utanför vad vi kan göra.

Är det nu verkligen helt nattsvart? Nej, naturligtvis inte. På musik i Dalarna tog vi del av Levande musikarv redan 2014. Ett exempel på detta är Laura Netzels "Ballad för sopran och orkester" som spelades vid valborgskonserten i år. Men då vill vi tillägga att bara för att den finns i listan är det ännu så länge inte bara att plocka fram och spela. Flertalet, nästan alla, av de verk som finns med i inventeringen är handskrivna manus, en del nästan skissartade och svårlästa medan andra är minutiöst nedtecknade till eftervärlden. En del är inte ens kompletta.

När det gäller Laura Netzels Ballad är det dessutom förenat med en stor kostnad att skriva rent verket så att det blir spelbart. I just detta fall tog det närmare 40 timmars arbete att skapa ett spelbart orkestermaterial.

Det är alltså inte bara orkestrarna som måste ta sitt ansvar. Ett mycket stort ansvar vilar på förlagen! De kvinnliga tonsättarnas musik måste göras tillgänglig. Det räcker inte med att verket finns med i en lista, det måste gå att fysiskt beställa noten för att vi ska kunna spela den.

Vi tror att du redan till våren ska se mer av utveckling. Dalasinfoniettan ska alltid presentera riktigt bra musik i intressanta program. Verk av utomordentliga kvinnliga tonsättare bidrar med både bredd och djup till detta. Och så som vi lärt känna vår publik, så uppskattas det.

Vi upplever att arbetet för jämställd repertoar är utmanande, tidskrävande, roligt och inspirerande!

Falun 2016-08-22

Karin Holdar, länsmusikchef

Eva Erdman, orkesterchef

David Lundblad, husdirigent

LÄS MER: Cecilia Ekebjärs krönika "Vart tog de kvinnliga tonsättarna vägen"

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons