Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skoningslös uppväxtskildring

/
  • Knausgårds Min kamp, ges ut i sex fristående band, i dag kommer den femte.Foto: Cato Lein

Med absolut gehör för det mänskliga känsloregistret berättar Karl Ove Knausgård om sin uppväxt och gör den allmängiltig.
Inger Dahlman läser femte delen i Min Kamp och tröttnar aldrig.

Annons

"Jag visste så lite, ville så mycket, lyckades inte med någonting". Så sammanfattar Karl Ove Knausgård sina första år i regnets Bergen. Dit kom han som 19-åring med himlastormande planer. Han hade kommit in på Skrivekunstakademiet och såg författarbanan öppen framför sig. I femte delen av Min kamp berättar han självutlämnande om sin frustration, sin förtvivlan, sin avundsjuka och sin skam när han ser kamraternas framgångar och sina egna misslyckanden.

Det går i furioso. Från första sidan dras man in i hans kamp, som är lika personlig som allmängiltig. Detta är den ultimata bloggen, där allt registreras men också så mycket mer, för man får färdas inåt i en människas dolda landskap.

Knausgård är skoningslös mot den unge man som en gång var han. Vid ett av bokens avsked skriver han: "Jag saknade ingen och hade aldrig gjort det… Den där kylan i hjärtat var avskyvärd". Karl Oves fyllor, hans svek mot dem han älskar, hans äckel och ilska inför utslagna när han arbetar bland handikappade beskrivs naket och levande. Det är Knausgårds kännemärke. Med sitt språk som nyckel öppnar han dörren till hela det mänskliga känsloregistret.

Utan ett öre liftar 19-åringen Karl Ove från Wien mot Norge. Så börjar Del 5. Han svälter. I Danmark tigger han långtradarchaufförer att ta honom med på färjan hemåt. Släktskapen med Hamsuns roman Svält finns där. Det är också den bok Karl Ove skaffar sig när han kommer till Bergen.

Tre kvinnor ger han sin totala kärlek, Ingvild, som lämnar honom för hans bror Yngve, Gunvor som han lever ihop med fyra år och Tonje som han gifter sig med. Alla tre gångerna beskriver Knausgård hur känslan lyfter och förvandlar allting för Karl Ove, och hur sveket när han bedrar Gunvor och Tonje sänker honom i skam och självförakt.

Yngve är konstanten i Karl Oves liv. Aldrig mer skulle Karl Ove prata med honom. Det var beslutet när han fick veta att brodern tagit Ingvild ifrån honom. Underbart beskriver Knausgård sedan hur ensamheten drabbar Karl Ove, som efter ett par veckor ger upp och knallar till brodern med en kasse öl för att se på Tipsextra.

En för en får Karl Ove se vännerna och till och med morbrodern Kjartan debutera som författare medan han själv konsekvent refuseras. Människor han står nära börjar dö. Mormor är den första. Vilket gehör han har, Knausgård, när han skildrar i vilken förtvivlan och sorg detta försätter den unge Karl Ove. Med samma gehör skriver han om textgenomgångar på akademien, musikrepetitioner, fyllerundor, arbetspass på radio och vårdinrättningar och så vidare.

Del 5 slutar med faderns död, en far som överskuggat sonens liv. 19-åringen ringer sin pappa och ber att få hälsa på. Det passar inte. Den lite äldre Karl Olov bjuder honom på sitt bröllop och får nej. Så ändras bilden tills den dag den skräckinjagande fadern krympt till en hjälplös alkoholist som släkten ser ner på och farmodern skriker åt. Först då inser sonen att han inte längre är rädd för honom.

Karl Oves ambivalenta förhållande till denne pappa koncentrerar han i orden om sitt eget inre rum: "All min styrka låg där. Den ende som kunde hitta vägen dit in var pappa, och det gjorde han också, när jag drömde och han liksom stod inne i min själ och ropade till mig."

Inblickar i det rummet är vad Min kamp, och också dess femte del, erbjuder.

Annons
Annons
Annons