Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hembygdsbok med ung blick

/
  • Ett av Orsons graffitiverk i Falun från år 2000. I Dalarna 2014 berättar Michael Mårtensson om kulturens framväxt i Falun.
  • Några bidrag i projektet Evigheten hörde någon ropa Hej, som Annacari Jadling-Ohlsson arbetat med.
  • Falu Form Festival i Skateparken i Falun.    Foto: Ryan Garrison

Årets upplaga av Dalarnas hembygdsförbunds årsbok sätter barn och unga i fokus. En medveten strategi detta valår.
– De unga kan inte själva rösta i höst, men vi kan välja att lyfta fram dem och deras berättelser. Det är ju faktiskt de som ska vårda vårt arv i framtiden, säger redaktör Erik Arrhén.

Annons

Sedan början av förra året har antikvarie Erik Arrhén tjänsten som hembygdskonsulent i länet. I år är första gången han är redaktör för förbundets årsbok. En årsbok som ges ut för 84 gången och samlar texter av olika skribenter. Varje år brukar redaktören sätta ett tema för texterna, själv återvänder jag ofta till samlingen från 2001 då ämnet var arkitektur i Dalarna, en höjdpunkt i utgivningen. I år är temat barn och unga, ett ämne som kanske inte inbjuder till specifika faktasökningar i framtiden, men väl som ett tidsdokument. Och framför allt fungerar boken just nu, i den tid den beskriver.

– Här finns en möjlighet att visa på den kraft och kreativitet som många unga har, de kan själva inte rösta i höst, men vi som är myndiga bör tänka på - och ta ansvar för att även deras behov lyfts. Både för att de ska ha det bra nu men också för att de snart ska ta över det vi förvaltar, säger Erik Arrhén.

13 skribenter deltar i årets antologi och skriver om samtida kulturformer som världsmusikläger, revykonst och popkollo. Dessutom ingår några bidrag som behandlar uppväxtskildringar i mitten av 1900-talets Falun och Garpenberg.

Annacari Jadling-Ohlsson berättar i ett intressant kapitel om konstverksamheten för barn i Falu kommun, specifikt på Dalarnas museum, och sina upplevelser av möten med unga, elever som hon ofta följt genom åren i återkommande besök. Hon berättar om en klass med bara killar från årskurs nio som började lektionen med att berätta om allt de sett tillsammans med Annacari genom åren. "De hade varit på visningar varje år sedan de gick på lågstadiet och kunde berätta om allt, hur konsten sett ut och vad jag berättat för dem". Hon drar en parallell till Ellen Key: "Kunskap är det man har kvar sen man glömt allt annat".

Jennie Tiderman och Magnus Österberg har skrivit en gemensam text om skateboardkulturen i Borlänge och Falun, en kultur som växt fort senaste åren och som fortsätter att växa med två starka föreningar i respektive stad. Författarna ger också en bakgrund till skatekulturen som växte fram i USA som ett alternativ för surfarna när havet var för kallt.

I Borlänge har KFUM bidragit till att sporten blivit stor tack vare den generösa hall föreningen byggt. I Falun finns Falu skate- och snowboardklubb som sköter flertalet ramper och skateområden och som ligger bakom att skateparken till slut blev verklighet 2011, om två år är det tänkt att parken ska vara utbyggd i sin helhet, ett vallöfte någon?

En värdefull del av texten ger plats åt intervjuer med tre aktiva skatare (Jesper Guldbrand, Hugo Johansson och Gustaf Wahlberg), de berättar om hur kulturen förändrats "det var inte jättelänge sedan alla som skatade ansågs vara ligister".

De pekar på hur åldersintegrerad skaten är i dag, hur tioåringar åker med fyrtioåringar, att det finns åkare ur alla samhällsskikt, men att det fortfarande är få tjejer som tar sig till ramperna.

De berättar att de fått kämpa mot fördomar. Att skateboard har setts som en leksak men att kommunerna börjar vakna. "De har börjat inse att man lika gärna kan åka skateboard som att sparka boll".

Ett ämne som ofta kopplas till skatekulturen är gatukonsten, Michael Mårtensson som har en master i socialantropologi bidrar med en essä om graffiti i Dalarna.

Graffitikulturen som via populärkulturen på 1980-talet nådde Dalarna från USA:s storstäder. Spraykonst som bottnar i muralmåleriet och bokstavskonst.

Mårtensson redogör för hur graffitin utvecklas i Falun, hur staden fick en graffitiskola och berättar om förgrundsgestalter under tre decennier. Han ser en riktning inom graffitin som är unik för just Dalarna, en enklare ibland närmast naivistisk stil.

En av de intervjuade graffitimålarna, Orson, betonar liksom skateåkarna att "vuxenvärlden måste inse att det finns ungdomar som är intresserade av annat än innebandy och fotboll, och att dessa också ska ha rätt att utöva sina intressen inom lagens råmärken."

Boken innehåller också några kapitel som inte ryms under temat barn och ung - men som är läsvärda ändå - släktgårdsinventeringar från 30-talet, gårdsmåleri, miljöhistoria och kvarnrenovering.

Annons
Annons
Annons