Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett barn utanför familjen

/
  • Björn af Kleen är född och uppvuxen i Hedemora. I dag bor han i Stockholm. Han är verksam som kulturjournalist på Expressen och har tidigare skrivit två böcker.

Vad definierar en familj? Vad bestämmer vilka som ingår och vilka som ska stå utanför?
Det är frågor som Björn af Kleen undersöker i sin nya bok Lucke & Lull arvet efter en Bonnier.

Annons

Utgångspunkten är arvet efter Lukas Bonnier som dog 2006. Han efterlämnar sex barn, fem av dem ärvde hans andelar i familjeföretaget. Den sjätte, Anna Toss, blir utan.

Varför frågar man sig som läsare, det gör Björn af Kleen också.

Och han går grundligt till väga. Frågar, frågar om och försöker förstå.

Temat känns igen från af Kleens tidigare bok om den svenska adeln, Jorden de ärvde. Där skriver han om fideikommissen, arvsfördelningen som ger äldste sonen allt vid arvsskifte och lämnar andra barn lottlösa.

Även den här gången har han lyckats ta sig innanför stängda dörrar och fått träffa nästan samtliga han önskat. Det är lätt att förstå, som läsare tar man gärna rygg på af Kleen som är välformulerad, nyfiken, engelskt kvick och påläst.

Några självklara svar på varför blodsband inte är tillräcklig grund för arvsrätt kan inte medlemmarna i familjen ge. Uppfattningen är att det där var "Luckes" beslut, något man inte behöver gräva för mycket i, men att det nog handlar om en kultur, att hålla samman farsarvet till nästa generation.

Advokaten i Stockholms tingsrätt har lättare att sätta ord på varför Anna Toss inte kan ärva: "Oäkta barn var inte bröstarvingar" och bara bröstarvingar kan ta del av företaget. Det vill säga barn som var födda inom äktenskap, eller där föräldrarna så småningom gift sig.

Redan 1915 tog lagberedningen avstånd från begreppet "oäkta barn" eftersom det ansågs ha en "synnerligen dålig klang".

Men 2012 går det bra igen. Att Sverige sedan 1969 har en lagstiftning som säger att barn som fötts utanför äktenskapet räknas som bröstarvingar spelade ingen roll i tingsrätten. Domen legitimerar Bonnierfamiljens exkludering av Toss. Rätten menar att det finns stöd för att Lukas Bonnier inte, i det här sammanhanget, betraktade Anna Toss som en del av den Bonnierska familjen.

Även hovrätten har gett Bonniers rätt eftersom den anser att Lukas Bonnier inte gav andelarna som ett förtida arv utan för att engagera barnen i företaget.

Något som han i så fall inte lyckade särskilt väl med. Och som motsägs av Jonas Bonnier själv, han som är advokaternas trumfkort som faktiskt arbetat i företaget. Hans berättelse går på tvärs med advokaternas, att pappa Lukas inte lockat dem till företaget: "kanske tvärtom nästan uppmuntrat oss att göra annat".

Så varför får inte Anna Toss ärva?

af Kleen kan inte ringa in något tydligt svar. Men hans tålmodiga undersökning lyfter fram ett mönster av en familj som hålls ihop av religiösa, kulturella och ekonomiska bindningar. En kultur som det är svår att bryta sig loss ifrån, och som det är ännu svårare att försöka bli en del av.

Annons
Annons
Annons