[Avancerad sökning]

Titta och lyssna på våra nyheter!
Webb-TVDrygt 5000 på efterlängtad Salute

Play
Senaste Nytt
Sport
Nöje
Pralin
Opinion

En stjärt på himlen




Cecilia Frodes varitékaraktär får recensenten att tänka på "en nykläckt och rådlös kyckling". Foto: Joakim Strömholm

av och med Cecilia Frode
Orkester: Lennart Simonsson, Erik Häusler och Christian Spering
Publik: cirka 80
Medborgarhuset, Vansbro, 16/2


Kommentarer (0)

Det räcker med Cecilia Frodes uppsyn för att skrattet och det goda humöret ska infinna sig. Därifrån tar hon ett stadigt grepp om våra existentiella villkor och genomför en underhållande tragikomisk gestaltning av livet.

Cecilia Frode tillhör de där artisterna som begåvats med vad jag kallar Jarl Borssénutstrålning. Tack vare en medvetet subtil hantering av mimik och kroppsspråk så räcker med att hon dyker upp för att det genast ska bli riktigt roligt.

När hon gör entré i illröd varietédress som får henne att likna en påfågel doppad i rödfärg, sjungande en hurtig jazzlåt, så tänker jag på Elvis Presleys beskrivning av Goldie Hawn som en nykläckt och rådlös kyckling.

Sedan byter hon om till morgonrock och foppatofflor och påbörjar en neurotisk existentialistisk monolog på bredaste värmländska. Hur finner man och förverkligar sig själv, utkastad som man är i en tillvaro som överväldigande kastar sig över en och kräver ens uppmärksamhet?

Denna enkla men bråddjupa frågeställning fördjupar hon sig i och varvar med sångnummer, iklädd sin påfågelsdress. Dansen och sången framförs som om hon vill mer än hon kan, men det är medvetet gjort: man ska inte låta sig styras av konventioner och heller inte bry sig om vad andra tycker.

När hon kombinerar den där Jarl Borssénliknande uppsynen med dansrörelser som hör hemma på mellanstadiets discogolv så smälter man.

Efter ett tag tycker jag att manuset känns konturlöst och jag kan uppleva en viss stagnation i monologen. Föreställningen hålls dock ihop av hennes charm, och det är ett starkt kitt, så tråkigt blir det aldrig.

Bekantskapen med hennes inte bara roliga, utan även tragiska och trasiga karaktär djupnar. Hon har sina egenheter, sätter sig i bilen för att meditera över tomgången och försöker hångla med en cigarett.

Imponerande är att Frode lyckas med konststycket att göra en lyckad blandning av det komiska och tragiska utan att tumma på endera.

Vill man strippa så är det bara att strippa. Mot slutet av föreställningen sätter Frode upp en påle på scenen som hon börjar åla sig runt, och när hon börjar ta av sig plagg undrar jag över hur det här ska sluta. För mycket angående det tänker jag inte avslöja, men det är i alla fall ingen fara att ta med sig underåriga till föreställningen.

Som en dramatiserad framställning av existentialismen fungerar showen alldeles utmärkt. Diverse komplicerade resonemang illustreras klockrent i Frode neurotiska och utsatta karaktär och det tillför en extra dimension.

Anders Lagerquist


Publicerad: 2010-02-17 10:35
Skriv ut

Läsarnas kommentarer (0):
 
Visa på Facebook: Skriv ut:
Mer Kultur måndag 6 september 2010:

Politiker kan man lita på

Det går ett spöke genom den svenska valrörelsen - den löftesbrytande regeringens spöke. Jag hör talas om detta spöke allt oftare och allt högre ju närmare valdagen vi kommer.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Ifrågasatt kulturmiljard

STOCKHOLM. Vilka satsar mest på kulturen - alliansen eller de rödgröna? Därom var meningarna delade under den valduell mellan Lena Adelsohn Liljeroth (M) och Leif Pagrotsky (S) som anordnades på torsdagskvällen.

Läs mer
Läs mer

 (0)


"Kom död, kom ta min mamma"

LITTERATUR. I Ingersonetterna skriver poeten Magnus William-Olsson obevekligt men kärleksfullt om sin alzheimersjuka mor. "Kom död, kom ta min mamma", manar han på rimmad vers.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Svalka, lyx, ro och vällust hos Backlund


Gösta Backlunds akvareller talar ett behagligt och lugnande form- och färgspråk. Ingenting exalterande eller störande tillåts att gestalta sig och konsthallen i Borlänge får något av retreat eller andaktsrum över sig.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Skärpning, DD!

Nej, Dala-Demokraten, så här kan vi inte ha det. Den i politiska sakfrågor helt vänsterpartistiska Dala-Demokraten har inte stått att känna igen i valrörelsen. Mona Sahlin har inte alls frammanat någon entusiasm.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Framtidsutsikter i grafik


Sant-falskt, fint-fult och lycklig och olycklig. Motsatsförhållanden intresserar Darina Peeva. Just nu visas hennes grafiska verk på Galleri Hörnan i Falun.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Norsk professor kallar Jan Myrdal för "folkmordsförsvarare"

NORGE .

Läs mer
Läs mer

 (0)


Åke Edwardson överträffar sig själv


På ett språk så direkt och drabbande att det träffar rakt i hjärtpunkten berättar Åke Edwardson om Ann och Johan, föräldrarna som förlorat sitt barn trots att det lever.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Suckar över förspillt liv

LITTERATUR. En felsydd söm i ett dyrbart material. Ett förhastat beslut som kullkastar alla planer. I sin nya roman skriver Sigrid Combüchen om spillet i våra liv - om det som kunde ha blivit, men aldrig blev.

Läs mer
Läs mer

 (0)


"Dalateatern är en vinst för Dalarna"

DEBATT - VULGÄRARGUMENT I TEATERKRITISKA INSÄNDARE. Språkbruket i valtider är att se upp med. Det genomgår ofta en stark förenkling för att inte säga vulgarisering. Jag läser på DN-debatt i en artikel med Timbro som upphovsman hur mycket landstingens kulturprojekt "slukar", om "miljardrullning i det fördolda" eller om "miljontals kronor för att subventionera vuxna människors fritidsintressen".

Läs mer
Läs mer

 (1)


Här följer du oss på Twitter!

Vad händer på kulturredaktionen? Här kan du följa oss.


Vd och ansvarig utgivare: Pär Fagerström
Redaktionschef: Ewa Wirén
Adress: Box 265, 791 26 Falun
Telefon: 023-936 00
e-post: 72023@dt.se

Lägg in annons här >>