[Avancerad sökning]

Titta och lyssna på våra nyheter!
Webb-TVHär är vårisen på Runn

Play
Senaste Nytt
Sport
Nöje
Pralin
Opinion

Monsterbiff till middag?





Det är den industriella skalan, inbyggda systemfel och en tandlös kontrollapparat som är källorna till de oetiska inslagen i den svenska köttproduktionen, hävdas i en ny bok. Foto: Gunnar Lundmark/Scanpix

Fusket och snusket med vårt älskade kött Torbjörn Esping Ylva Esping Wahlström & Widstrand

Kommentarer (32)

Sönderstressade grisar som med skadade ben och ögon hasar runt i sin egen avföring är en beklämmande syn. Om de dessutom har variga sår och gnager på varandra, döda som levande, så blir det riktigt upprörande. Djurrättsalliansens bilder på grisar som spreds i november tog köttindustrin på sängen.

Hårdast drabbad av skandalen blev Lars Hultström, och han är inte vilken grisuppfödare som helst. Han var ordförande för organisation Swedish Meats, styrelseledamot i HK Scan, i LRF, LRF Media och, som för att ge historien ett surrealistiskt drag, företaget Svenska djurhälsovården.

Hultström var till en början inte särskilt talför, men när det inte gick att slingra sig längre sa han att han också blev väldigt upprörd. Hultström tog "timeout", men verkade faktiskt inte så upprörd.

Han talade i termer av "olyckliga omständigheter", om behovet av att "se över rutinerna" och hävdade rentav att grisarnas beteende var naturligt. Faktum är att det är sant att grisar ibland ägnar sig åt kannibalism, men om man sköter grisar enligt de lagar och regler som finns gnager de i regel inte på varandra.

Plötsligt blev det fart på Svenska djurhälsovården, vars veterinär vid en inspektion såg sig tvungen att avliva flera av sin före detta ordförandes grisar.

Delvis kanske Hultström blev offer för ett mediedrev. Det framgick inte alltid tydligt vilka bilder som var från hans gård och vilka som var från andras, men alla reagerade på samma sätt.

Det verkade som om jordbruksministern och alla representanter för köttindustrin hade gått till samma medietränare: Det här är mycket allvarligt och måste omedelbart utredas.

Konsumenternas reaktioner var inte mycket annorlunda. De blev förvånade och upprörda, men köpte inte mindre kött för det. Herregud vilket barbari, men vore det inte gott med lite fläskfilé till fredagsmyset?

Reportageboken Monsterbiff till middag? kunde inte komma ut vid ett lämpligare tillfälle. Med sina många ingångar till ämnet svensk köttindustri och längre intervjuer är den en perfekt fördjupning i alla de frågor som grisskandalen väckte och drog fram i ljuset.

Att boken är skriven av två köttälskare talar till dess fördel, eftersom de inte är ute efter att svartmåla hela industrin. Utgångspunkten är att det, förutom att vara gott och nyttigt, är etiskt försvarbart att äta kött.

Däremot anser Ylva och Torbjörn Esping (han är reporter på Lantbrukarnas Affärstidning ATL) att det under inga omständigheter är etiskt försvarbart att utsätta djur för onödigt lidande.

Ett intressant och minst sagt aktuellt tema löper som en röd tråd i boken är mat och identitet. Den svenska identiteten är som bekant satt i gungning och mat är ett viktigt inslag våra sociala liv och en stark identitetsmarkör.

Författarna visar hur oerhört effektivt och utstuderat köttindustrin exploaterar föreställningen om det svenska och kopplar det till tradition, kvalitet och natur.

Det är sant att svensk lagstiftning är sträng, men svenska grisar, kycklingar och nötboskap lever sannerligen inte i någon Sörgårdsidyll. De många uppenbara bristerna i vårt land blir inte mindre allvarliga för att det eventuellt är värre i Danmark.

De svenska köttproducerande böndernas tillvaro framställs inte heller som någon idyll. Det verkar på en allt tuffare marknad och är beroende av bidrag.

I intervjuerna berättar de mer än gärna om alla svårigheter och hänvisar nästan lite desperat till den svenska modellens förmenta förträfflighet.

En kycklinguppfödare kallar sina kycklingar världens lyckligaste. En av journalisterna påpekar att den ras han föder upp är så sönderavlad att var sjätte kyckling inte kan gå ordentligt och har ont. "Jag har också ont i knäna", svarar uppfödaren.

Faktum är att kycklingarna har det värst medan nötboskapen har det bäst, men det stinker i delar reklamens "Bregottfabrik" också.

Ett problem med boken är däremot att det är svårt att få någon riktig uppfattning av missförhållandenas proportioner och utbredning, men att författarna försöker ge en nyanserad bild av tillståndet i branschen är tydligt.

Det förekommer rent kriminell verksamhet, men de vanligaste missförhållandena verkar mer bero på den industriella skalan och systemfel än enskilda personer.

Branschen domineras av oerhört mäktiga företag, lobbygrupper och tvetydiga organisationer som Svenska djurhälsovården.

Det verkar inte vara en slump att det var djurrättsaktivister som startade grisskandalen och inte en veterinär. På papperet är kontrollapparaten urstark, men den förefaller uppenbarligen vara ganska tandlös och till och med korrumperad.

Huvudnumret i boken är nog trots allt den osannolika historien om hur monstertjuren belgisk blå i smyg etablerades och spreds i Sverige. Huvudpersonerna, som inte direkt är som hämtade ur Bonde söker fru, är makalösa karaktärer.

Laddningen i frågan påminner lite om den som omgett jakten på vargar. Monsterbiff till middag? är underhållande, lärorik och engagerande från början till slut.

Ola Wihlke


Publicerad: 2010-02-07 09:48
Skriv ut

Läsarnas kommentarer (32):

@pe, 2010-02-09 23:51

"Du tar skämten ur munnen på mig!" - Nej, naturligtvis är vindkraften, så miljövänlig som den i dagens läge, kan bli. Dock så är väl ingenting 100 procentigt. På din fråga är svaret. - NEJ! Läs mitt exempel igen!

"Dvs. hur ska det, alternativt, miljövänligaste kunna var miljövänligt på lång sikt när det inte räcker till alla och tar sedan slut? Ungefär som vindkraft utan vind!" - Om vinden efter en längre period skulle ta slut, då skulle man kunna dra en sådan jämförelse men det ser jag "tyvärr" som omöjligt idag. - Ta slut är den viktigaste delen!

Miljövänligt för vissa men inte för alla!

Inga Harman, 2010-02-10 16:10

Tänkvärt..

Vindkraften räcker inte till alla. Alltså är den inte miljövänlig? Är det såå du tänker Inga? Smart!

@pe, 2010-02-09 23:51

?, 2010-02-09 17:28

"Det jag säger är att jag inte är villig att äta älgens mat!" - Nej, har jag någonsin dementerat detta? Jag har endast påpekat att den mat som vi äter måste innehålla energi så att vi blir livsdugliga och den energin kommer ursprungligen (ALLTID) från växterna! Varför det är så beror på att endast växterna kan utföra fotosyntesen. - Processen för att skapa energi.

Jag ska vara ärlig! Jag har nog inte dödat en fluga, bi eller humla sedan barnsben. En myra kan kanske vara döda, tyvärr, men isåfall är det inte avsiktligt. Sedan kan man ju fråga sig hur man argumenterar djurvän och sedan använder flugan som ett motexempel. Det är ju som så att djurvänner förknippar nog sig själv med vän av katt och hund sedan sviktar det. Tänk om jag skulle sitta och käka upp hunden min. Kan du tänka dig vad det skulle vålla för känslor för att sedan fråga - Har ni aldrig dödat en fluga? Det här menas nog egentligen med att det inte finns någon enda människa på detta klot som är en vän av alla djur!

Gällande djurets levande så syftar jag varken endast på vuxna djur eller endast älgar. Jag tänker mera omspännande!

Egentligen så har du nog redan krånglat in svaret på den sista frågan. Eftersom jag endast har hypoteser om vad som, i teorin, skulle vara miljövänligast och huvudsakligen förknippar det med transporter så skall tänkandet vara så i detta fall. Dvs. hur ska det, alternativt, miljövänligaste kunna var miljövänligt på lång sikt när det inte räcker till alla och tar sedan slut? Ungefär som vindkraft utan vind!

Inga Harman, 2010-02-09 19:45
 
Visa på Facebook: Skriv ut:
Mer Kultur måndag 15 mars 2010:

Romanens viktiga ämne slarvas bort


Tyvärr lever inte Moa Herngrens förmåga att skriva engagerande upp till det engagerande ämnet för hennes nya roman, anser Jonna Fries.

Läs mer
Läs mer

 (0)


"Oförskämd kritik av Jordi Arkö"

DEBATT MUSEETS LÄNSUPPDRAG FÖR KONST. Dalarnas museums konstverksamhet har visst en betydelse runt om i länet, anser konstintendent Anne Seppänen som betecknar delar av kritiken som länskonstkonsulent Jordi Arkö framförde i fredagstidningen som "oförskämd".

Läs mer
Läs mer

 (1)


Rikt program om Dan Andersson


Olika konstnärliga temperament hjälpte till att belysa och göra den mångfacetterade Dan Andersson rättvisa. Ett manfall i artistuppbådet förtog inte en stämningsfull musikalisk hyllning till poeten.

Läs mer
Läs mer

 (1)


Hon berättade om mansförtryck

BORLÄNGE. Camilla Lundberg berättade om kastratsångare på Jussi Björling-museet.

Läs mer
Läs mer

 (1)


Städning -det är fint, det

Industrialismens vagga brukar placeras i England. Det var där som hantverksmässig tillverkning och försäljning blev något annat - industriell tillverkning.

Läs mer
Läs mer

 (0)


"Vi har inte nog med musiker"

DALARNA. Mest spelad i världen. Nästan aldrig spelad i Dalarna. Länsorkesterns sinfoniettaformat medger inte att Dalarnas musikpublik får uppleva Mahler live.

Läs mer
Läs mer

 (1)


I Dalarna firas inte Mahler

MUSIK. Inte bara i år, jubileumsåret 2010, är Gustav Mahler den kompositör som spelas allra mest i konserthusen runt om i världen. Men i Dalarna har han knappast spelats alls och några framföranden i år är inte planerade.

Läs mer
Läs mer

 (1)


Hallå Camilla Lundberg

Musikchef på Sveriges Television, som föreläser om manligt och kvinnligt i klassisk konstmusik på Björlingmuseet i Borlänge lördag eftermiddag

Läs mer
Läs mer

 (0)


Uppfinningsrik men spretig pjäs


Det är uttrycksfullt och laddat med oväntade gestaltningar, i en pjäs om skuld som söker sin återlösning. Ett okonventionellt och utmanande berättande riskerar dock att gå till överdrift och göra gestaltningen svår att följa.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Klassförakt i tv-soffan

Svensk tv:s senaste favoritgrepp syns vara att göra programserier där man aldrig kan vara tillräckligt tydlig med att markera att de människor som skildras i programmet absolut inte är programmets målgrupp.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Kultur på Twitter

Följ oss här!


Läs allt om årets Vinterfest

Här hittar du alla artiklar om Vinterfest 2010.

Läs mer
Läs mer


Vd och ansvarig utgivare: Pär Fagerström
Redaktionschef: Ewa Wirén
Adress: Box 265, 791 26 Falun
Telefon: 023-936 00
e-post: 72023@dt.se

Lägg in annons här >>