[Avancerad sökning]

Titta och lyssna på våra nyheter!
Webb-TVNordström: "Malmö bäst att möta"

Play
Senaste Nytt
Sport
Nöje
Pralin
Opinion

Förskola för de allra minsta





Marcus Birro med sin son.

- på gott och ont
Magnus Kihlbom
Birgitta Lidholt
Gunilla Niss
Carlsson Bokförlag


Kommentarer (9)

Kulturredaktionen bad Marcus Birro läsa och skriva fritt om en av förvinterns intressantaste debattböcker, om hur livet ser ut för de minsta barnen och deras föräldrar i Sverige. Birro finner boken balanserad, "full av exempel som både visar på det nyttiga och det ärligt talat rätt skrämmande i att lämna bort våra barn till mer eller mindre främmande människor i ett hus med staket runt."

Vi är så långt fram vi kan komma i historien. Vi borde ha lärt oss ett och annat. Ändå mår våra barn dåligt. BRIS rapporterar om nya rekord på sina telefonlinjer. Vi vuxna vägrar göra avkall på en enda av våra nödvändigheter.

Barn blir på sin höjd ett tillskott, ett sorts blåmärke.

Mannen vill kunna supa, spela innebandy eller jobba ihjäl sig.

Kvinnan vill kunna göra karriär, vara smal, snygg, ung och framgångsrik och ingen skrikig, snorig ungjävel ska kunna hindra dem.

Är barn en rättighet? Till viss del. Vår son Milo är ett provrörsbarn. Samhället vet att drömmen om barn är främjande för tillväxten. Jag är enormt tacksam och glad över svensk sjukvårds fantastiska möjligheter.

Milo var ett hett efterlängtat barn. Alla barn är inte det. Det är en rätt obekväm och möjligen cynisk sanning. Men det är en sanning likafullt.

Jag kan bli innerligt arg och uppgivet trött på blekblonderade förortsbrudar som slår sina barn i kön till kassan på Lidl.

Jag tycker alla former av religiös indoktrinering är hemsk.

Jag blir beklämd när jag ser överviktiga, halvpackade småbarnsfäder vingla över spårvagnsspåren i sina hockeytröjor med sina livrädda sjuåriga sönder i taktfast släptåg.

Eller när en pappa knyter fast sin son som en hund vid bardisken medan han sänker några rejäla starka en söndagslunch.

Barn är en rättighet. Men en del missbrukar den rättigheten. Det borde vara lag på att småbarnsföräldrar inte ska dricka. Man behöver inte bli en packad hustrumisshandlare för att det ska bli obehagligt. Det räcker med några glas vin och en diskret identitetsförskjutning.

Pappa låter annorlunda. Mamma skrattar för högt och rör sig konstigt. Det räcker för att ett barn ska känna otrygghet. Det krävs oändligt mycket mindre än vi tror för att ett barn ska känna sig otryggt.

En annan sak vi tenderar att göra med våra barn är att lämna bort dem. Helst så fort som möjligt.

Samhället är dessutom ordnat så att vi uppmanas att lämna bort våra barn så vår kugge i maskineriet inte ska sluta snurra. Samhället är alltså viktigare än våra egna barn. Tycker samhället. Och skrämmande nog vi själva också.

Om förskolan har det nu skrivits en bok (Förskola för de allra minsta - på gott och ont, Carlsson Bokförlag). Det är en saklig och extremt noggrann redogörelse för vad som händer med de allra minsta barnen (och deras föräldrar) när förskolan tar hand om barnen och föräldrarna släpper sitt ansvar.

Författarna slår häpnadsväckande och beundransvärt tydligt fast en del självklarheter som vi börjat tumma på.

Som att "det allra viktigaste är att personalen ägnar barnen hela sin uppmärksamhet." Det låter ju inte mer än rätt.

Men läs här vad en psykoanalytiker oavsiktligt blev vittne till, eftersom hon har sin mottagning nära en förskola:

Jag hör inte bara ett barn som gråter, utan flera. Vad pågår och varför? När jag har en kvarts paus i arbetet störtar jag ut. Jag ser fem, sex barn sittandes som utslängda russin. Jag hinner se några unga anställda, snackandes inbördes.

- Vad vill det här säga, varför är barnen så här ledsna?

- Vi har en grupp ettåringar som skolas in.

- Men de gråter ju som om hjärtana brister i dem, hör ni inte det?

- De är så här ledsna när de skolas in.

Naturligtvis fullständigt galet. Det låter mer som en sorts tortyr. Boken är full av exempel som både visar på det nyttiga och det ärligt talat rätt skrämmande i att lämna bort våra barn till mer eller mindre främmande människor i ett hus med staket runt.

Av alla däggdjursungar är människobarnet den som är mest ofullgången vid födseln. Detta skrivs i boken utan onödiga eller moraliska pekpinnar.

Läsaren får fakta presenterad för sig och sedan diskuteras det om det nyttiga eller skadliga i att lämna ifrån sig sina barn i tidig ålder. Det finns ingen dömande ton.

Det är också befriande att läsa en bok som inte bara tar sitt avstamp från ett feministiskt eller manligt perspektiv utan faktiskt försöker se det ur barnens ögon.

Vi må vara världens mest frigjorda land. Men all denna frigjordhet har gjort att mycket gott också slitit sig från kaj. Vi driver rätt friskt för den nya tidens vind.

Jag gick själv på både dagis och fritidshem som barn. Jag har nästan bara goda minnen därifrån.

Förskolan är en till stora delar fantastisk uppfinning som hjälper de vuxna att få avlastning och kunna fortsätta sin yrkeskarriär.

Men ingen ska försöka slå in i mig att vi lämnar ifrån oss våra barn för barnens egen skull. Det är ett vuxet beslut, taget av de vuxna.

Om barnen hade fått bestämma hade de knappast skrikit sig hesa av sorg varje morgon när mamma oroligt sneglandes på klockan dumpar sin unge i hallen rivstartar därifrån.

Marcus Birro


Publicerad: 2009-12-16 08:23
Skriv ut


Relaterade artiklar:
Birro får mothugg på dt.se/kultur Birro får mothugg på dt.se/kultur
Läsarnas kommentarer (9):
1-3 | 4-6 | 7-9 | Alla

Re2 Tanke

VARFÖR har det skapat så stora sår hos dig att din far blev "annorlunda"? Det låter inte alls normalt, så antingen pratar vi om något helt annat än normal alkoholkonsumtion, eller så är det symptom på något helt annat?

Perspektiv, 2009-12-17 10:36

Re Tanke.

Om du påverkas så mycket av att dina föräldrar beter sig _lite_ (för det är vad du skriver, pratar vi fylla är det något annat) annorlunda så tror jag du drabbats av precis lika stora problem om det gällt något annat. Helt enkelt för att du saknar trygghet i dig själv.

Vi reagerar alla olika på olika saker. Du ville att dina föräldrar alltid skulle vara likadana. Jag är tacksam för att ha fått se att föräldrar också är människor och för att inse att alkohol i begränsad mängd faktiskt inte är farligt och därmed fått ett bra förhållningssätt till just alkohol.

Perspektiv, 2009-12-17 10:32

Alla har ett val

Jag har 2 barn. De vill jag vara med så mycket som det bara går. Därför har jag sagt upp mig från min chefstjänst och gått ner i arbetstid. Vi behöver aldrig stressa, varken till eller från dagis. Barnen är harmoniska, och vi vuxna också. Garanterat viktigare än massa prylar. Ett val som faktiskt alla kan göra. Allt annat är struntsnack.

Anna, 2009-12-16 20:08
1-3 | 4-6 | 7-9 | Alla
 
Visa på Facebook: Skriv ut:
Mer Kultur fredag 19 mars 2010:

Dokutrend på teatern


I en fattig del av en konflikthärd någonstans i världen finns en liten utpost av hjälparbetare.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Ljuskänsligt möte


Ljushuvuden. Mörkermän. Axel Fridell och Pentti Kaskipuro viskar öronbedövande i en ny utställning i Falun.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Malplacerad pjäs om Karin Larsson


Musik i Dalarnas barn- och ungdomsverksamhet turnerar just nu med pjäsen Karin... av Hans Sjöberg. Det är en bra pjäs som inte fungerar alls för en yngre publik, anser Jens Runnberg.

Läs mer
Läs mer

 (1)


Skönt, grönt och drömskt


Ingenting är vad det synes vara när Stockholmskonstnären Bengt Jahnsson-Wennberg ger en surrealistisk utblick från en lägenhet.

Läs mer
Läs mer

 (0)


"När kan vi börja jobba för konsten i Dalarna?"

DEBATT JAG VET VAD JAG PRATAR OM. Länskonstkonsulent Jordi Arkö ber om ursäkt om han uppfattats som oförskämd, men står i sak fast vid sin kritik. Dalarnas museums länskonstverksamhet är inte angelägen i hela länet och kommer inte mindre orter till del. Nu är det dags för museet att söka samarbeten med lokala aktörer, anser Arkö.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Vad menar Marcus Birro egentligen?

Vad har våldsoffren i Malmö och pojkarnas misslyckande i skolan med höger och vänster i politiken att göra, undrar Henry Johansson efter att ha läst Marcus Birros onsdagsedel häromveckan.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Kanske borde Dalarnas Museum bara syssla med kulturbevarandet

Varför använder museichef Jan Raihle begrepp som "elitism" i diskussionen om kvalitativ konst? Det undrar konstnären och galleristen John Rasimus som betonar Dalarnas Museums ansvar för att ställa ut så bra konst som möjligt och att samtidigt arbeta med information, guidning, debatt och folkbildning.

Läs mer
Läs mer

 (1)


Värmen strålar hit från medmänniskor

BIRRO: "Kanske är Dalarna i allmänhet och Ludvika i synnerhet hemmablinda."

Läs mer
Läs mer

 (6)


Former med matematisk grund


Tuskaft och datorgrafik. Två tekniker som kan tyckas långt ifrån varandra men matematik är en förenande länk mellan de två utställningar som just nu visas på Falu stadsbibliotek.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Skildrar vardagen


Hemmet, det nära och vardagliga intresserar konstnär Eva Kerek.
Just nu visas hennes färgstarka måleri på Galleri Se i Falun i en utställning man gärna stannar länge vid.

Läs mer
Läs mer

 (0)


Kultur på Twitter

Följ oss här!


Läs allt om årets Vinterfest

Här hittar du alla artiklar om Vinterfest 2010.

Läs mer
Läs mer


Vd och ansvarig utgivare: Pär Fagerström
Redaktionschef: Ewa Wirén
Adress: Box 265, 791 26 Falun
Telefon: 023-936 00
e-post: 72023@dt.se

Lägg in annons här >>