Kulturredaktionernas älskling
En roman om en illa omtyckt man som ingen brytt sig om sedan 1820-talet, kan det vara något? Författaren Malte Persson och hela den svenska kritikerkåren anser det.- Historien om Edelcrantz bad om att få bli berättad, säger Malte Persson.
I drygt 40 av de mest dramatiska åren i Europas och Sveriges historia befann sig en uppkomling från Åbo, född Clewberg, i maktens innersta salonger.
Han kom att på nära håll uppleva återinförandet av enväldet i Sverige, effekterna av den franska revolutionen, mordet på Gustav III, Napoleonkrigen och dödsstöten mot stormaktsväldet när Finland förlorades.
Bundis med kungarna, bästis med det litterära geniet Johan Henric Kellgren, chef för operan, uppfinnare av ett revolutionerande telegrafsystem, grundare av den ångdrivna Eldkvarn, ledamot av varje akademi som fanns i landet. Ändå - nästan ingen har hört talas om Abraham Niclas Edelcrantz.
- Det finns en ironi där. Han lade ner en sådan energi på att bli ihågkommen, och blev i stället bortglömd, konstaterar Malte Persson.
Nyligen gavs hans roman Edelcrantz förbindelser ut. Kritikerna har hyllat boken och författaren, som tidigare publicerat två diktsamlingar och ett prosalyriskt verk, kan andas ut.
Hur reagerade förlaget när du ville skriva en roman om en 1700-talsperson ingen hört talas om?
- De tror att boken kommer att sälja. Själv tror jag det när jag ser det. Men det vore ju roligt om det blev så, säger han.
Han fick upp ögonen för Edelcrantz när han läste om döda teknologier på internet och upptäckte Edelcrantz optiska telegraf, ett kommunikationssystem som via strategiskt utplacerade master kunde leverera meddelanden mellan platser som Gävle och Stockholm på mindre än en halvtimme.
- Det var intressant, ett så stort system som jag aldrig hade hört talas om. Och jag upptäckte att det var så med allt han gjort, det har glömts bort.
Edelcrantz förbindelser är sprängfylld med information om svenskt hovliv i slutet av 1700-talet med allt vad det innebar av upplysning, intriger och vältalighet.
- Jag gillar att den är informationstät, utfyllnad i texter gör mig uttråkad.
Samtidigt finns i boken en lätthet i språket och en lågmäld humor.
- Det var typiskt för den här perioden, Gustav III handplockade ju folk till hovet utifrån deras förmåga att leverera snygga oneliners. Det krävde mycket arbete, jag är själv inte så vältalig.
Någon klar bild av Edelcrantz får man aldrig under läsningen, han glider ständigt undan.
- Han var ju rätt illa omtyckt, en karriärist och uppkomling från den finska borgarklassen som klättrade upp till adeln, ingen glamourös person som folk skriver romaner om. Det är svårt att veta hur han verkligen var.
Om han får gissa tror han att Edelcrantz i verkligheten var något mer social, men det passade romanens syfte att skildra en ensam människa. När Johan Henric Kellgren, den enda riktiga vännen, dör 1795 har Edelcrantz ett kvarts sekel kvar att leva.
I slutet av livet satt Edelcrantz, då upphöjd till baron, på sin gård Stora skuggan på norra Djurgården och summerade livet.
- Det finns anteckningar bevarade, som jag har använt till slutkapitlen, där han sammanställer sitt cv. Han framstår som väldigt bitter och tycker att ingen riktigt uppskattat allt arbete han har lagt ner.
Ett tema som återkommer är romanen som litteraturform, en nymodighet som då inte sågs på med blida ögon, särskilt inte i Sverige i utkanten av den kulturella världen.
- Romanen sågs ju som något farligt på 1700-talet, det skrevs tidningsartiklar om hur folk skulle påverkas av deras känslosamhet. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till men det vore intressant om romanen blev lite farlig igen.
Persson är också verksam som kulturskribent, bland annat på Expressens kultursidor, och på hans litterära blogg Errata blir det ofta livlig debatt i kommentarsfältet.
När jag sa till en kollega att jag skulle intervjua dig var hans kommentar "shit, han är intellektuell".
- Jaa, men... jag har läst väldigt många böcker, framför allt skönlitteratur, vilket får en att framstå som bildad. Däremot är jag inte så intresserad av litteraturteori och politisk filosofi.
- I min roll som kulturskribent ser jag det kanske lite som min uppgift att komma ihåg saker, att skriva om författare som riskerar att bli bortglömda. Men ibland blir jag kanske lite typecastad som den intellektuella personen också.
Det är ju inte direkt en dålig roll.
- Nej, det kunde vara värre. (TT Spektra)
Daniel Åberg
Fakta: Abraham Niclas Edelcrantz
+ 1754-1821
+ Född Clewberg i Åbo. Adlades Edelcrantz 1789.
+ Studerade vid Åbo akademi, 19 år gammal utnämnd till docent i fysik och litteraturhistoria. Blev ledamot av generaltullstyrelsen, kansliråd, arkivarie vid Kungliga Majestätets Orden, direktör för Hovkapellet, intendent över de kungliga museerna, ordförande för brandförsäkringsverket, president i Kommerskollegium, medlem i Svenska akademien, direktör vid De kungliga spektaklerna (chef för Operan) samt riksdagsledamot. Friherrlig värdighet 1815, barons titel.
+ Utvecklade en optisk telegraf som utmed de svenska kusterna (samt från Åland) revolutionerade möjligheten att snabbt sända viktiga meddelanden. Studerade järn- och brännvinstillverkning. Pionjär inom svensk ångkraft. Lät bygga ångkvarnen Eldkvarn i Stockholm.
+ Diktare och översättare, medlem av Auroraförbundet. Tidigt påverkad av romantiken. Skrev den för nationalromantiken viktiga Ode till svenska folket. Översatte Ossians sånger till svenska.
Källa: Wikipedia
Fakta: Malte Persson
Född: 1976.
Bor: Stockholm.
Yrke: Författare och kulturskribent
Aktuell med: Romanen "Edelcrantz förbindelser" som gavs ut förra veckan.
Tidigare böcker: Prosaberättelsen Livet på den här planeten 2002, diktsamlingarna Apolloprojektet 2004 samt Dikter 2007.
Malte Persson i bloggform: Errata (www.apolloprojektet.com) samt Occams rakskum (www.maltepersson.se/occams)
|
|
Publicerad: 2008-09-05 14:14
|
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
