Marcus Birro ska skriva varje vecka
Debattören och poeten Marcus Birro sätter punkt för projektet att recensera amatörlitteratur i Dalarnas Tidningar. Kulturredaktionen fördjupar nu samarbetet med Marcus Birro. Under vinjetten "Onsdagsedeln" kommer han varje vecka att göra elaka, gripande, personliga och slagkraftiga inlägg i kulturdebatten.
Debattören och poeten Marcus Birro sätter punkt för projektet att recensera
amatörlitteratur i Dalarnas Tidningar. Skälet är främst att floden av manus
som kom in till kulturredaktionen i början av projektet smalnat av till en
rännil.
Projektet började när Birro skällde ut kulturredaktör Jens Runnberg och
anklagade den samlade recensentkåren i Sverige för att försöka förtiga hans
skrivande. Runnberg svarade med att fråga Birro om han ville börja recensera
själv och medverka till att fler okända skribenter uppmärksammades i
Dalarnas Tidningar.
Under projektet har Birro skrivit om mer än 20 amatörförfattare i och från
Dalarna. Birro har också skrivit krönikor som blivit mycket lästa och
omdebatterade. Kulturredaktionen fördjupar nu samarbetet med Marcus Birro.
Under vinjetten "Onsdagsedeln" kommer han varje vecka att göra
elaka, gripande, personliga och slagkraftiga inlägg i kulturdebatten.
Hur har det varit att recensera amatörlitteratur i Dalarnas Tidningar?
-Det har varit jättekul. När folk har frågat mig vad jag läser för poesi just
nu har jag svarat att jag läser outgiven skrivbordslådepoesi från Dalarna -
det är nog inte svaret många väntat sig! Men visst har jag också fortsatt
läsa mina tummade pocketböcker med texter av Tomas Tranströmer och Dan
Andersson.
Vad är ditt samlade intryck av amatörlitteraturen i Dalarna?
-Den är tydligt baserad på privata upplevelser. Den domineras av lyrik i olika
former och är ganska konventionellt hållen. Grejerna som skickats in till
mig har haft ganska snäva ramar - det har inte varit några utspejsade saker.
Det har varit stora inslag av naturlyrik; många grässtrån som vajar i
vinden, mycket eftertanke om livet.
Det hade varit roligt att läsa mer ilska, mer texter med temperament.
Jag måste verkligen tacka alla som tagit mod till sig och skickat in sitt
material. Det är ju bara en mindre del som jag valt att skriva om. Under min
releasefest för min nya bok berättade jag för dem som hade kommit om det här
projektet och alla tyckte spontant att de som hade skickat in var jäkligt
modiga. Många skriver men få tar mod till sig och låter någon utomstående
titta på materialet.
Har din syn på recensenter och svenska kultursidor förändrats av att du
själv ägnat dig åt recenserande?
-Bra fråga. Nej, egentligen inte. Jag har väl blivit ännu mer frågande till
vad de pysslar med. Jag har ju inte gått några universitetskurser om
skrivande eller litteratur. Jag har språket och hjärtat. Det är det jag
använder också när jag läser andras texter. Något vetenskapligt
förhållningssätt har jag inte. I långa loppet är det bara texterna med
hjärta som överlever. I och med att jag kommit in i kultursidesvärlden
utifrån har jag sluppit positioneringarna - jag skriver för läsarna och inte
för andra recensenter.
Vilka följder har amatörlitteraturprojektet fått för dig?
-Jag har fått många fler besök på min hemsida från folk i Dalarna än jag
annars skulle fått. Jag har fått många kommentarer till vad folk har läst
och jag har fått uppdrag att berätta och läsa mina texter runt om i Dalarna.
Jag minns särskilt en aula i Ludvika, full med gymnasieelever. Där klickade
det verkligen. Det fanns mycket kärlek i den salen.
Och om du tittar utanför Dalarna?
-Dalarnas Tidningar är ju ett stort tidningsföretag. Självklart har min
medverkan i tidningen åtminstone gjort att man nationellt åtminstone börjat
förhålla sig till mig när man tidigare bara ignorerade mig. Jag tror absolut
att det här uppdraget spelat en roll för ett år som varit framgångsrikt för
mig, professionellt sett.
Har du lagt ner det här don quijoteska draget i ditt rasande mot
Kultursverige?
-Nej, det hoppas jag inte! Men mitt skrivande kanske har tagit en något
seriösare vändning. Under det år som gått har jag mer fokuserat på mitt
arbete än tidigare. Det är värdefullt att ha en redaktör som säger "den
här krönikan får du skriva om" eller "den här
recensionen duger inte". Det hade jag aldrig gjort förr. Man lär sig av
det som är jobbigt. Ansträngningar lönar sig, det är min erfarenhet. Man
måste ha en professionell inställning till skrivandet.
Hur ska det bli att skriva "onsdagssedlar" varje vecka?
-Jag vågar förstås inte på något sätt jämföra mig med Stig Dagerman och hans "dagsedlar".
Han var ju ett geni. Men den här korta, slagkraftiga krönikeformen är jag
inte alldeles obekant med; mina radiokrönikor har många gånger varit av det
slaget. Det känns rätt att vi ska göra det här nu. Jag hoppas förstås beröra
med det jag skriver, men jag tror också att jag ska våga försöka vara rolig
också. Det är en del av mitt skrivande som sällan kommer fram. Jag läser
mycket på nätet och lyssnar mycket på radio. Det ska inte bli några problem
att komma på saker att skriva om.
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
