Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Annika Ekdahl väver nygamla världar

Annika Ekdahls stora vävda gobelänger ger nytt liv åt en historisk textil konstgenre. Kravet på att vara samtida har hon lämnat bakom sig. Med guldtråd och ett myller av detaljer för hon stolt kulturarvet vidare.

Annons

Det var när Annika Ekdahl vävde en smultronblomma som hon plötsligt knäckte koden till hur man trollar fram bilder med trådar. Hon hade aldrig drömt om att bli textilkonstnär, men när hennes mor gick en kurs i bildvävning på 1970-talet blev hon nyfiken. Sedan dess har hon lagt decennier på konsten att hantera ulltråden och varpen.

– Det var en jättespännande utmaning. Och en jag fortfarande håller på med: hur ska jag lösa mötet mellan färgerna? Vad vill jag berätta?, säger hon på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm, där hennes gigantiska verk nu tronar på väggarna, i ett första stort retrospektiv över hennes konst.

Sedan 70-talets första försök har Annika Ekdahl gått allt djupare in i konstformen, bland annat genom egen forskning. Särskilt har hon uppehållit sig vid den västerländska gobelängkonsten från 1400- och 1600-talen. Och de historiska gobelängerna är ofta berättande, poängterar hon.

– De handlar om viktiga mytologiska, bibliska händelser och kungafamiljers bröllop. Det är en manifestation av familjers makt och status. Det finns problem förknippade med den härskarkonsten, det är också en utmaning, utöver mötet mellan varp och inslag.

Till en början grubblade hon på hur hon skulle kunna förbli en samtida konstnär, inom den historiska genren. De tidiga verken är mer abstrakta. Annika Ekdahl arbetar ofta i tematiska sviter, som i "Den förste prinsen" där hon skapade en gestalt och en värld åt den. Bland annat ingår en karta, en bror med drag av en enhörning och en trädgård där hon lade till blommor "väldigt bokmärkesglatt".

– Det låste upp mig, säger hon och förklarar sitt konstnärliga skifte:

– Tidigare hade jag föreställningen att om jag skulle verka i den här traditionen så måste jag problematisera kulturarvet och markera något annat. Det blev till slut en återvändsgränd för mig.

Konstnären Annika Ekdahl har gått mer och mer mot detaljrika gobelänger.

Befriad från kraven på att vara samtida vågade hon ta i rejält, med blommor, ornament och ett myller av detaljer. Efter att hon hade skapat "Barockfesten" frågade en dansk kritiker: "Varför lägger man så mycket tid på att producera kitsch?". Men Annika Ekdahl har fortsatt på det detaljrika temat under 2000-talet, och adderat guldtrådar i de måleriska vävarna.

– Jag ville se om man kan måla som Rembrandt, säger hon framför den storslagna "Bröllopet i Queens".

Bland motiven figurerar vänner, bekanta och släkt. Det är också ett sätt att väva in samtiden och skapa historiska dokument, menar hon – precis som förr. Hon finner en tröst i konstformens kontinuitet.

– Det är en besvärjelse mot döden, alla vänner och släktingar finns bevarade här. Jag bygger ett slags album men när andra ser verken ser de sina egna album.

Det finns också återkommande motiv genom historien. Annika Ekdahl har identifierat ett av dem, efter en gästprofessur vid Göteborgs universitets institution för kulturvård: hjorten.

– Hjorten har genom historien intagit den roll vi har behövt. Den är ett villebråd, men också vacker och nyttig. Och så har den figurerat som ställföreträdande död.

Annika Ekdahls

Djuret står för tröst, anser Annika Ekdahl, och ska själv påbörja ett verk med just hjortar. Att det troligtvis kommer att ta ett par år att färdigställa stör henne inte – tvärtom jämför hon med romanförfattares arbete.

– Jag skapar en värld och det är härligt att vara i den världen, som jag äger.

*

Fakta: Annika Ekdahl

Född: 1955 i Stockholm

Bakgrund: Annika Ekdahl har haft både singel- och grupputställningar sedan 1980, i Sverige och utomlands. Hon har bland annat visats på Nationalmuseum, Borås Konstmuseum, Västerås Konstmuseum, på textil- och fiberbiennalen i Riga och International Tapestry Exhibition i Peking.

Ekdahl har innehaft flera professorstjänster, bland annat en mångårig gästprofessur i slöjd och konsthantverk vid Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet. Hon har också utsetts till hedersdoktor vid den naturvetenskapliga fakulteten där.

År 2013 tilldelades hon Europas största textilpris, "The Nordic Award in Textiles" på 250 000 kronor.

I år kommer hennes bok "Gobelängresan – att följa hjortar", om hjorten som motiv på gobelänger genom historien.

Aktuell: Med utställningen "Annika Ekdahl – Vävda bildvärldar" på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm. 14 oktober till 11 februari 2018.

Annons
Annons
Annons