Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Nöjd göra grovjobbet"

/
  • Evander Kane och Stefan Della Rovere gratulerar Brett Sonne (skymd) efter Sonnes mål i JVM-semifinalen mot Ryssland 2009.

Brett Sonne, 25, vann JVM-guld med Kanada efter en omdiskuterad final mot Juniorkronorna 2009, där lönnlöven körde över Jacob Markström.
Fem år senare ska kanadensaren lyfta Mora mot SHL.
– Jag är inte killen som gör vackra saker, säger han.

Annons

Det var slutsålt, 20 380, i Ottawa Senators hemmarena Scotiabank Place och spänningen mellan lagen hade byggts upp under flera år.

På ena sidan stod hemmafavoriterna John Tavares och PK Subban och på den andra Erik Karlsson, och Victor Hedman.

– Det var en fantastisk match. Det gick väldigt fort där ute. Det var ettan och tvåan i världen då och precis som det är nu, säger Brett Sonne.

Mora IK:s nyförvärv ler när han tänker tillbaka på matchen.

– Det var stort. Jag spelade inför min familj och vänner. Det spelade ingen roll vilka vi mötte. Det enda som betydde något var resultatet och att få vinna.

Det blev en stundtals brutal match. 

Kanada försökte skrämma Sverige och manglade målvakten Jacob Markström tre gånger – vilket fick SVT:s dåvarande bisittare att gå i taket.

– En superutvisning, tänk om någon svensk spelare hade kört över Kanadas målvakt, då hade det blivit liv, säger Wikegård.

Taktiken lyckades och Kanada vann matchen, 1–5.

– Det var en fysisk match, verkligen. Det var några riktiga smällar. Men, jag minns inga utvisningar på de där smällarna så vem vet? Vi gick mot målen och det blev några kollisioner (Skratt). Jag tycker inte det var en ful match. Det är det största jag varit med om hittills.

Var du inblandad in någon av smällarna mot Markström?

– Jag tror inte det (Skratt). Inte vad jag minns. Båda lagen förtjänade att spela  final. Nu blev det så att vi vann, men det var en fantastisk tid i mitt liv när jag ser tillbaka.

Fem år efter karriärens hittills största höjdpunkt har Sonne kommit till Mora efter en krokig hockeyresa.

– När jag kom från juniorhockeyn till AHL var förväntningarna annorlunda. Jag fick en mer defensiv roll och döda utvisningar.

Det blev en annan tillvaro, med tre säsonger i AHL-laget Peoria Rivermen innan Sonne lånades ut.

– Det var en frustrerande tid. Jag bodde på hotell i tre månader. Det var svårt. Jag hade ingen plats jag kunde kalla hemma. Det var ett mentalt test för mig och jag tror det var bra. När jag ser tillbaka på det året lärde jag mig mycket.

Efter att ha tragglat runt som defensiv spelare fick Sonne nog och åkte till Österrike i fjol.

– Jag ville förändra inriktningen på min karriär när jag valde Dornbirner.

Alplandet blev en nytändning.

– Jag fick spela powerplay och röra vid pucken igen. Det var en underbar känsla.

Efter säsongen öppnades nya möjligheter.

– Säsongen i Dornbirner gav mig chansen att komma till Mora och jag vill fortsätta den utvecklingen där jag slutade i våras.

Pratade du med Colliton innan du skrev på för Mora?

– Ja. Vi hade en snabb konversation. Det gick väldigt fort. Det gick via min agent där jag fick höra om Moras situation och var de vill. Jag gillar målsättningen här. Det var inget svårt beslut.

Var det lättare att välja Mora på grund av Colliton och att han är från Kanada?

– Både ja och nej. Det är bra att ha en coach från Kanada. Jag förstår vad han vill, men det var inte avgörande. Jag vet att Mora är en bra stad och ett bra ställe att spela hockey på. Det är vad man fokuserar på som spelare.

Sonne är ingen artist om man ska tro honom själv.

– Jag är inte killen som gör vackra saker. Jag gillar att leta upp puckar framför mål. Tittar man på spelarna här finns så mycket sådan talang. Det är inte min roll. Så länge jag kan hjälpa till vid tekningar och göra grovjobbet så är jag nöjd.

Vet du att chanserna att gå upp med Mora är ungefär dubbelt så stora i år mot tidigare år?

– Nej. Det har varit en rush bara att komma hit och få på mig grejerna. Det är min tredje eller fjärde dag här. Vi har inte pratat om det. Mitt fokus just nu är att bli bättre hela tiden.

Normalt har två lag från andradivision chansen att gå upp, i år blir det fyra?

– Det låter bra. Pushar vi varandra varje träning kommer vi att ha ganska bra odds tror jag.

Annons
Annons