För Åke känns det lite bittert att inte bli fullt accepterad i sin hembygd. Inte minst därför att han inte är speciellt förtjust i Stockholm och storstan han är uppväxt i.

– Jag började visserligen på Kungsholmens Allmänna Läroverk. Men jag ville därifrån, och fick löfte att flytta till Dalarna om jag skaffade mig en utbildning här.

Så blev det. Åke, som delvis växt upp i Kullsbjörken i Tällberg, sökte till Mora skogs- och lantmannaskola – och kom in där på jordbrukslinjen.

– Men det var sista året skolan fanns på Skeriol i Mora, berättar Åke. Året efter gick jag skogslinjen i Rättvik, som då var den skolans första år.

Efter sin utbildning fick Åke en kortare anställning i Morbygden i Falun och jobbade med djurskötsel på ett större jordbruk.

– Sedan sökte jag jobb hos Lantbruksstyrelsen och fick göra en regional utredning av ägoförhållanden i Gagnef.

Tyvärr var det vid den tiden en period då väldigt många jordbruk las ner, och chansen att få jobb inom jordbruket minskade radikalt.

– Jag fick söka mig till Stockholm igen. Där fick jag jobb som reklamkonsulent på Philipsons Automobil AB.

Där träffade han bland annat Gunnar V. Philipson, som var först i Sverige med att bygga garage i flera våningar.

– Han skapade det första parkeringshuset, fastslår Åke.

På Philipsons såldes då tyska Mercedes Benz och svenska Saab.

– Men så småningom togs försäljningen av Saab över av Saab-Ana i Nyköping. Och jag följde med över och blev reklamchef för Saab-Ana i Stockholm.

Sedan blev det en rad med chefsjobb på olika företag. Reklamchef på Max Hyttner som sålde Certinaklockor och produktchef på Siemens hushållsmaskiner var några exempel.

– När jag jobbade på Siemens blev jag med i EHL – Elektriska Hushållsapparaters Leverantörer, berättar Åke. Där träffade jag bland annat på Hans Werthén, som satt med i styrelsen.

Via Siemens fick han också kontakt med Björbokök, och efter en tid blev Åke marknadschef där i stället.

– Och då hade jag sedan 1967 ägt gården i Hjulbäck och byggt till den med flyttade gamla hus, berättar Åke. Nu tyckte jag att jag kunde släppa min lägenhet i Stockholm och bosätta mig för gott i Hjulbäck.

Så skedde 1975. Och så småningom inleddes dessutom ett samarbete mellan Björbokök och Daladörren i Gagnef. Åke blev nu anställd i det hopslagna bolaget.

– Under tiden i Björbo fick jag också vara med och ta fram en ny standardiseringsnorm för bostadens inredningar enligt SIS. Den normen som jag då var med och fattade beslut om, gäller faktiskt fortfarande.

Efter sammanslagningen blev nu Åke ansvarig för försäljningen av dörrar och kök i Norge och England. Affärerna gick bra – men inte leveranserna.

– Det blev många försenade leveranser, och det kändes inte bra. Många kunder blev missnöjda, och jag valde att säga upp mig, säger Åke. Sådana förhållanden ville jag inte jobba under.

Men att hitta nytt jobb var inte heller lätt. Ett tag jobbade han som taxiförare, och så småningom köpte han egen bil och drev en taxirörelse i Gagnef.

– Men åter var jag "utbölingen", och det innebar att jag fick svårt att få uppdrag. Först efter klockan 16 på eftermiddagen, när de flesta andra slutade, började jag få körningar. Och det orkade jag inte med i längden. Jag sålde bilen, och jobbade på kulturhuset i Leksand ett tag i stället.

Åkes kulturintresse har varit stort. Som redan nämnts var han en tid ordförande i hembygdsföreningen och han engagerade sig också kyrkligt i Leksands pastorat.

– Jag fick vara med och konvertera värmesystemen i bland annat Siljansnäs och Leksands kyrkor samt i prästgården och pastorsexpeditionen i Leksand, berättar Åke stolt.

Under perioden blev det också smått om gravplatser på Siljansnäs kyrkogård. För att kunna utvidga kyrkogården och skapa en minneslund måste mer mark köpas.

– Det blev bra till slut, men det blev en väldig strid innan vi fick köpa den mark vi behövde. Det hamnade till slut i fastighetsdomstolen i Falun innan vi kunde komma överens.

I över 40 år har Åke förresten varit "reseledare" i Hjulbäck.

– När vi reste vår 23 meter långa majstång på midsommar, säger Åke. Då var min uppgift att leda resningen.

I stiftelsen Mas-Olles gammelgård har han också varit ordförande. Åke känner sig också hedrad av att han efter 35 år inom Odd Fellow i dag även är Storloge-medlem i ordenssällskapet.

Något firande av födelsedagen har Åke dock inte tänkt sig.

– Nej, säger han bestämt. Någon uppvaktning vid min 75-årsdag vill jag inte vara med om. Det räcker gott att fira den inom familjen.