Uppvuxen på gården Spadarvet i Sundborn, mitt i Dalarnas idyll, som del i en syskonskara om fem barn efter Major Axel och Kersti Frieberg, yngsta dottern till konstnärsparet Carl och Karin Larsson, började Ulfs liv väldigt tryggt, men också stimulerande.

På Spadarvet huserade till exempel cykelreparatör Kalle Sundgren som gav Ulf hans första insikter i allehanda tekniska saker.

Det sägs att Ulf provkörde sin fars bil redan som femåring. Bilen startade av våda sedan bilen skakats för att få loss kopplingen. Bilen åkte ut i bäcken men skadades inte. Ulf såg förvånad ut när han tillfrågades om han blev rädd.

– ­Nä, rädd blev jag inte, men jag vart förvånad, svarade han.

Andra tidiga nära-döden-äventyr var när Ulfs äldre systrar spikades in i Spadarvets utedass, med hjälp av brodern Anders.

Via segelflygning som tonåring, teknikskolor och militär flygutbildning på Ljungbyhed blev löjtnant Ulf Frieberg chef för 3:e divisionen "Ivar Gul" på F9 Kungliga Göta Flottilj i Säve, Göteborg, en kort tid år 1957.

Från det militära gick karriären vidare till Linköping, där han 1958 fick jobb på Saab som den då yngst anställda provflygaren, för att där avsluta utprovningen av Lansen och Draken.

Han var då 26 år gammal och hade fru Lillemor och barnen Gunilla och nyfödda Klas.

Ulf blev provflygare för elektroniksystemen i AJ 37 Viggen och sedan ansvarig projektprovflygare för JA 37. I den egenskapen genomförde han den 15 december 1975 den första provflygningen med prototypen JA 37-8.

Han lämnade projektet 1979 för att under ett drygt år arbeta vid Boeing i Seattle, USA, och blev vid återkomsten till Sverige flygsäkerhetschef vid Saab, där han blev kvar till pensioneringen 1992.

År 1979 fick han Flygtekniska föreningens Thulinmedalj i silver. Det är den förnämsta utmärkelsen inom flygbranschen i Sverige. Thulinmedaljen instiftades 1944 till minne av flygpionjären Enoch Thulin och finns i tre valörer: guld, silver och brons.

Familjen fick tillökning i sonen Petter 1969, samma år som månlandningen och sedan blev det i rask takt hund, segelbåten "Karin" som ersattes med "Karin 2" och sedan "Ia Orana", benämnd efter en resa i Franska Polynesien där uttrycket betyder "God morgon". Paradoxalt nog betyder det även "God kväll" vilket kan vara ett uttryck för Ulfs fru Lillemors välkända galghumor.

Lillemor var vid namngivningen sjuk och gick bort i cancer 1982, vilket var ett hårt slag för familjen.

Sedermera gifte Ulf om sig med sin nuvarande fru Margit. Efter pensionering 1992 införskaffades segelbåten "Schwan", som skulle ta paret jorden runt på en resa som tog fyra stimulerande år och vars äventyrliga historier skulle kunna fylla en bok.

Här finns inslag som simning bland valrossar i Galapagos, exotiska möten på Vanuatu, blixtnedslag i båten i Malaysia och rundresa på Nya Zealand med bil. Efter denna bragdresa har paret också hunnit korsa USA i bil och genomfört ytterligare seglatser i Medelhavet och Svarta havet efter ytterligare båtbyten.

Barndomshemmet i Sundborn har alltid varit navet i Ulfs liv. Under perioden 1975-1990 hade Ulf uppdraget som ordförande i Carl och Karin Larssons släktförening, som driver Carl Larsson-gården i Sundborn.

Tiden som ordförande präglades av expansion och utveckling av turismen, där vikten av bevarandefrågorna blev allt tydligare. Ulf ledde med stort engagemang föreningen och stödde i det arbetet Ulwa Neergaard, som då var intendent på gården.

Numera lever Ulf och hans Margit ett härligt pensionärsliv med god mat, kalas när de känner för det, resor till Frankrike och pyssel på huset i Sundborn, där de numera bor.

Vill man prata en stund med Ulf kan man hänga med på hans dagliga promenad i byn eller ropa på honom när han kryper runt på taket och byter pannor som i hans mening inte riktigt håller måttet.

Det tycks alltid finnas en ursäkt att lämna marken en liten stund, verkar det som.