Redan som tioåring såg jag Sixten Jernberg för första gången vid Skid-VM i Falun 1954. Där slog Sixten igenom internationellt genom en 4:e-placering på 3-milen och brons i stafetten. Två år senare tog Sixten sina första OS-medaljer i Cortina: guld på 50 km och silver på 15 och 30 km samt brons i stafetten. Det året fick Sixten bragdmedaljen. Tre gånger vann Sixten alla sträckor vid SM. Första gången var i Malung 1957.

År 1958 träffade jag Sixten Jernberg i samband med Skinnarloppet i Malung. Vi bytte om i samma omklädningsrum. Jag åkte P13-14 år och Sixten åkte givetvis huvudloppet. Han vann med över fem minuter. Sixten Jernberg kom att bli min allra största favorit som idrottsstjärna.

Jag fick förmånen att träffa Sixten många gånger under 2000-talet. Sixtens minne och berättarförmåga var oöverträffad. Minns speciellt berättelserna om när han slog Veikko Hakulinen vid VM i Lahtis 1958. Hakulinen hade hemmaplan och Sixten startade 30 sek före honom. Hakulinen kom nästan ikapp men Sixten såg att han var trött och gjorde ett tusan-djävlar-ryck som han inte kunde svara på och vann 5-milen.

En annan speciell händelse som Sixten berättade om var när han vann OS-guldet på femmilen i Innsbruck 1964. Han hade på förhand blivit lovad en resa till Japan om han vann. I slutet av loppet stod internationella olympiska kommitténs ledamot Wolf Lyberg och hejade på honom – då Sixten ropade Japan nästa.

Under en period var Sixten också politiker. Han vurmade bland annat för att järnvägen till Sälen skulle vara kvar. Det fick inte gehör så hans avslutning på karriären som politiker skedde på ett möte där han reste sig, slog igen dörren och gick ut. Han återkom aldrig till politiken.

Sixten Jernberg vann nio OS-medaljer och sex VM-medaljer. Han åkte 393 skidlopp och var bättre än 6:a i 90 procent av alla lopp.

Sixtens vilja var enorm, inte bara i skidspåret. Han hann också med mycket privat. Byggde hus och en fritidsby. Fixade själv värmeanläggning till alla hus med mera. Arbetade i skogen och sålde senare skidor i många år. Dessutom tränade han 360 dagar om året.

Man var alltid välkommen hem till Sixten och Kerstin och det bjöds alltid på fika. Sixtens detaljerade berättelser var oslagbara.

Sixten kämpade mot sina sjukdomar i det längsta. Minnena av våra träffar kan ingen ta ifrån mig. För mig är Sixten för alltid Sveriges största idrottare genom tiderna.

Positivt att Sixten hann ta första spadtaget för sitt och Limas idrottsmuseum. Det kommer att visa vilken stor idrottsman och människa han var.

Bengt Rogström