Jag har haft förmånen att känna Gunnar under lång tid.

Första gången vi träffades var jag elev på Skeriol (folkhögskolan i Mora), där Gunnar var lärare i mitten av 1950-talet.

Under 70-talet kom Gunnar med som ledamot av kommunfullmäktige i Mora och blev dess ordförande. I mitten av 80-talet blev han ordförande för kommunstyrelsen och kommunalråd.

Gunnar var en naturlig ledare. En ledare med stort L. Han hade en naturlig förmåga att lyssna in andras åsikter, och såg till att så många som möjligt blev delaktiga i de beslut som fattades i kommunen. Han kan stå som ett föredöme för kommunalt ledarskap.

Gunnar ville aldrig framhålla sig själv. Han var ödmjuk och hyllade laget i kommunen som formade en del av Mora kommuns framgångrecept.

Gunnar var inte utpräglad partipolitisk, hans drivkraft var samarbete över blockgränserna.

För att höja stämningen och gjädjen tog han ofta fram gitarren .

Gunnar var mycket omtänksam om sin familj – hustru Karin och barnen Anna-Karin och Johan prisade han ofta med all rätt.

Låt oss alla minnas Gunnar när han tog fram sin gitarr och fick oss att sjunga med i Dan Andersson visbukett.

Arne Pettersson