Hundskolan del 6: Allis äter pengar - men är värd det Tusenlapparna rullar iväg
Det kostar att ha hund och goda råd är dyra i en förstagångsfamilj.
Hundralappar blir till tusenlappar som fladdrar iväg och sätter sina spår i hushållskassan.
Först nu efter ett halvår börjar familjen Lobell-Gesar få grepp om vad det kostar att ha fått en ny medlem i familjen.
Relaterat
Lekfullt. Allis stortrivs och har inga problem att få dagarna att gå hos springer spanieln Akilles. Hundarna har blivit bästa vänner och det går inte att ta miste på hur roligt de har tillsammans. Fotograf: Esbjörn Johansson
Artikelserie
- Mer från hundskolan:
- Hundskolan del 9: Livet leker för Allis 2012-10-29
- Hundskolan del 8: Ser det bra ut? 2012-10-27
- Hundskolan del 7: Dags att ställa lite högre krav 2012-10-25
- Hundskolan 5: Tunneln - inget problem för Allis 2012-08-13
- Hundskolan 4: Så tar du hand om hundens hälsa 2012-06-11
- Hundskolan 3: Valpen Allis kommer till familjen 2012-05-31
- Hundskolan 2: Gå på kurs i väntan på valpen 2012-05-21
- Hundskolan 1: Första mötet med valparna 2012-05-06
- Allis äter pengar, men hon är värd det, säger mamma Inger Lobell som är Allis ledare i familjen.
Runt 10 000 kronor har hon kostat familjen det här första halvåret i foder, försäkring, dagis, utrustning, kurser, tuggodis och leksaker.
Ändå har Inger haft turen att hitta en dagmatte med egen hund i grannskapet och slipper onödiga resor. Dagmatten ville ha sällskap åt sin Akilles, och på det sättet har Allis samtidigt fått en kompis att leka med på dagarna.
- Det fungerar jättebra, och vi får hem en glad och nöjd Allis som haft en kul dag tillsammans med springer spanieln Akilles, säger Inger.
Hon har satsat på kvalitet och hållbarhet i allt från koppel och matskålar till till bilbur. Som gammal uppfödare av raskatter vet hon också hur viktigt det är att välja rätt foder.
- Jag köper den sort som Allis uppfödare rekommenderat, då det första året är det viktigaste i hundens liv, fortsätter Inger.
Det hon däremot har sett sig kunna spara pengar på är leksaker, grisöron och smågodis. Priserna varierar enormt mellan olika affärer och tillfällen. Så här gäller det att hålla ögonen öppna, då många bäckar små snart blir en liten å!
I dagarna fyller Allis åtta månader och har lämnat valpstadiet bakom sig. Hon har blivit unghund och kommit in i den första trotsåldern.
Det har hon visat genom att plötsligt morra åt barnen Evelina och Daniel när de tagit något ur munnen på henne. Dessutom har hon demonstrativt börjat slå dövörat till när Inger kallar på henne utomhus.
- Det är helt naturligt och inget oroväckande. Men morrandet måste tas ur henne och Allis förstå att hon står lägst i rang i familjen, säger kursledaren från valpkursen Marita Danemyr.
Hon förklarar Allis uppträdande med att hunden vill sätta sig över barnen i rang men absolut inte får lyckas med det.
- När det gäller inkallningen är det precis som med tonåringen vid kiosken som dröjer kvar längre än utlovat för att testa om morsan märker något, förklarar Marita.
Här gäller det att Inger är bestämd och visar att hon inte accepterar att Allis struntar i det hon lärt sig som valp.
- Säg till på skarpen men var aldrig långsint för hunden lever i nuet och förstår det inte ändå, tipsar Marita.
Bortsett från det här akuta trotset är Allis en helt underbar liten varelse som börjar växa sig stor. Det mesta i fostran har fungerat som Inger tänkt sig, men vissa omvärderingar har hon gjort.
- Tigga vid bordet skulle Allis inte få göra när hon kom, men där har jag ändrat mig och tycker gott hon kan få en smakbit vid bordet, säger Inger.
Lite velande har det också varit med Allis kärleksfulla hoppande och kramande och hennes plats i bilen. Men nu går Inger in för att lära henne hälsa mjukt och lågt och åka bil i den avsedda buren baktill.
Efter fyra-fem hundar är hon övertygad om att man vet precis hur man vill ha det från början. Men Allis är familjens första hund och att fostra en valp något helt annat än att föda upp kattungar och leva med katter.
- Jag har gjort vissa omvärderingar i fostran sedan Allis kom men känner inte det som ett misslyckande, säger Inger.
- Det ju jag som har är ledaren och har bestämt hur jag vill ha det!
Reportaget har tidigare publicerats i Falu Kuriren 2008-12-04



























